Sedan hösten 2022 har minst 13 barn fått behandling med genterapin Zolgensma i Sverige. Antingen vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm eller Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Sex av dessa barn var bara några veckor gamla när de fick Zolgensma (onasemnogen abeparvovek) och övriga lite äldre. Fem av barnen hittades genom den screening av nyfödda för spinal muskelatrofi, SMA, som Sverige införde i september 2023.
Det här berättar Thomas Sejersen, professor i barnneurologi vid Karolinska institutet och överläkare inom neuropediatriken vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Han är en av de experter som har störst erfarenhet av införandet av Zolgensma i Sverige.
Han har sett en rad barn som tidigare skulle ha avlidit före två års ålder, i stället få en normal eller nästan normal motorisk utveckling tack vare genterapin. Och för andra barn med SMA innebär de två nya bromsläkemedlen Evrysdi (risdiplam) och Spinraza (nusinersen) stora förbättringar.
– Det är helt fantastiskt. Men det finns fler frågor som behöver lösas och fortsatta utmaningar, säger han.
Välkomnar tyska studien
Läkemedelsvärlden rapporterade nyligen om den hittills största uppföljningsstudien av genterapin Zolgensma i vanlig rutinvård. I studien som publicerades i the Lancet regional health Europe följde tyska forskare 343 barn som fått genterapin. Barnen hade SMA typ 1. Det är den svåraste SMA-formen och den form som Zolgensma är godkänd för att behandla.
Forskarna studerade hur det gick för barnen under i genomsnitt 14 månader efter behandlingen. Den främsta slutsatsen är att det går mycket bättre för dem som får genterapin tidigt, innan de ens hunnit få symtom på SMA.
– Även om vi redan kände till att det är viktigt att komma in tidigt med behandlingen, är det bra att studien så tydligt bekräftar detta och ger siffror på det, säger Thomas Sejersen.
Samma bild av Zolgensma i Sverige
Erfarenheterna av Zolgensma i Sverige går helt i linje med de tyska forskningsresultaten. De barn som fått genterapin under de första veckorna efter födelsen har haft en så gott som normal motorisk utveckling.
– Men trots tidig behandling måste man ändå räkna med en viss mindre påverkan på utvecklingen. Barnen lär sig sitta, stå och gå. Men det kan komma något senare än normalt och de kan också bli något svagare. Det gäller att informera familjen om detta i förväg för att inte skapa fel förväntningar, säger Thomas Sejersen.
– Det kommer också att vara viktigt att följa barnens fortsatta utveckling. Eftersom genterapin påverkar en typ av nervceller som inte delar sig, är det sannolika att behandlingseffekten håller i sig hela livet. Men detta är inte något som vi vet ännu.
Bra effekt även vid senare behandling
Några av de barn i Sverige som fått Zolgensma fick sin diagnos innan nyföddhetsscreeningen startade. Sjukdomen upptäcktes därför när de hunnit bli minst några månader och började få symtom.
– Även de barnen får en tydlig nytta av behandlingen, men de blir inte symtomfria, förklarar Thomas Sejersen.
Han säger att man förenklat kan beskriva det som att genterapin “fryser” det tillstånd som patientens sjukdom är i just då. Den fortskridande försämringen, som annars skulle skett, stoppas upp, men de symtom som redan startat finns kvar.
– Vi har sett många exempel på att också barn som fått behandlingen senare har fått en jättebra effekt. De kan kanske inte gå eller springa, men de har ändå ett bra liv.
Hemligt avtal om Zolgensma i Sverige
Den svenska rekommendationen om att ge Zolgensma till de minsta barnen med SMA typ 1 kom, som Läkemedelsvärlden rapporterade, efter prisförhandlingar med tillverkaren Novartis gene therapies. De resulterade i ett hemligt pris som är lägre än den officiella prislappen på över 20 miljoner kronor.
Rekommendationen om Zolgensma i Sverige säger att vården bör erbjuda genterapin till alla barn med den genetiska profil som leder till SMA typ 1 som hittas vid nyföddhetsscreening.
Dessutom ska Zolgensma erbjudas till barn som väger upp till 13,5 kg, har symtom på SMA typ 1 och där sjukdomen verifieras med genanalys.
Påminner om etiskt perspektiv
Men Thomas Sejersen framhåller att vården i varje enskilt fall också måste göra etiska överväganden. Är genterapin med sin oåterkalleliga verkan det bästa alternativet för just det här barnet, eller är det lämpligare med en annan behandling? Genterapin går ju, till skillnad från vanliga läkemedelsbehandlingar, inte att avsluta när man väl har gett den.
– Om ett barn är i ett sent skede av sjukdomsförloppet och har väldigt uttalade symtom kommer man att frysa det läget med genterapin. Vi får aldrig glömma att noga överväga och diskutera vilken behandling som bäst gagnar barnet.
Forskningen fortsätter
Att Zolgensma är godkänt och har börjat användas betyder inte att arbetet med att utveckla den nya genterapin är helt färdigt. Tvärtom fortsätter vården och forskarna att söka mer kunskap kring behandlingen på en rad olika sätt.
Ett centralt forskningsspår är, som redan nämnts, att följa behandlingseffekten över tid. Kommer de barn som får en bra effekt av behandlingen att fortsätta ha det livet ut?
Ett annat spår, berättar Thomas Sejersen, är att försöka hitta metoder att med bibehållen effekt kunna minimera biverkningarna. I det syftet studerar forskare bland annat möjligheten att ge läkemedlet direkt till det område i ryggmärgen som är viktigt att nå, i stället för med infusion i blodet som i dag.
Söker nya mätmetoder
Ytterligare ett problem är hur man på ett enkelt sätt ska kunna mäta att genterapiläkemedlet faktiskt finns i kroppen hos en patient som fått behandlingen. Det behovet kan uppstå om barnet fortsätter att snabbt bli sämre trots behandlingen, något som ännu inte hänt i Sverige men på andra håll.
– Då vill man ju veta om behandlingsproceduren verkligen har fungerat så att läkemedlet kommit in i kroppen. Men i dag har vi inga metoder att mäta detta.
Thomas Sejersen ingår i en grupp svenska forskare som nu håller på att starta ett nytt projekt för att lösa problemet. Forskningsprojektet är ett samarbete mellan Kungliga tekniska högskolan och Scilife lab i Solna. Målet är att utveckla och utvärdera nya metoder för att kunna påvisa mycket små mängder av genterapiläkemedlet i blodprov.
Vuxna med SMA utan behandling
En fråga som också kommer upp när man diskuterar de stora behandlingsframstegen för barn med spinal muskelatrofi, är situationen för vuxna SMA-patienter.
När det gäller barn upp till 18 års ålder är rekommendationen att erbjuda bromsbehandling med Evrysdi eller Spinraza om det inte är aktuellt med genterapi. Det gäller såväl vid SMA typ 1 som vid något lindrigare former.
Men samma rekommendation säger att vuxna över 18 år med tidigare obehandlad SMA inte ska erbjudas någon av de nya behandlingarna. Argumenten är hälsoekonomiska – behandlingseffekten anses inte vara tillräckligt stor för att motivera kostnaderna för bromsläkemedlen.
Vill se behandling även för vuxna
Thomas Sejersen framhåller dock att även om dagens vuxna med SMA inte har de allra svåraste formerna av sjukdomen så kan de ha påtagliga funktionsnedsättningar. Och att de kan ha stor nytta av behandlingar som saktar ned sjukdomsförloppet.
– När det gäller vuxna med SMA så ligger vi efter i Sverige. Flera andra länder har löst det och erbjuder behandling även till denna grupp. Det måste vi kunna lösa i Sverige också.
