För några år sedan skrev Björn Lindeke en krönika där han gick igenom några av Stockholms gatunamn och de försvunna yrken de representerade. Luntmakargatan, Repslagargatan, Tunnbindargatan et cetera. Han konstaterade med lättnad att det inte fanns någon Apotekargata i staden. Det börjar nog bli dags för en sådan nu.
Varför har vi Apotek som en egen byggnad? På den tiden då det fortfarande slogs rep och bands tunnor behövde apotekaren ett hus eftersom det var där han tillverkade läkemedel. Läkaren skrev en instruktion, ett recept, som han gav till patienten. Denne tog det till Apoteket där en välutbildad läkemedelsexpert på plats blandade till läkemedlet, ett hantverk. I dag sker detta ungefär lika ofta som det makas en lunta, men trots det lever titeln och en hel del av den självbilden kvar.
Vi har under många år vant oss vid att Apoteket AB och läkemedelsindustrin har en självklar plats för oss, och att det finns karriärvägar utstakade att gå på. För den svenske farmacevten har Apoteket AB till och med blivit den yttersta företrädaren för yrkesrollen. Detta är helt galet. Apoteket AB är ett affärsdrivande företag och kan det förbättra sin lönsamhet genom att effektivisera processer och skära löner kommer det att göra det, och ska också göra det. En receptarie, eller varför inte på sikt en tekniker, kan förmodligen leda ett modernt apotek lika bra som en apotekare. När vi nu går in i kärvare tider i branschen så marginaliseras vår roll som läkemedelsexperter. Det finns plats för allt färre av oss samtidigt som universitetet pumpar ut nya farmacevter till en allt tuffare arbetsmarknad. Andra yrkesgrupper tar för sig samtidigt som vi gör? Vad då? Väntar på att Apoteket AB skall hitta några nya fiffiga yrken som vi kan ägna oss åt?
Det finns en passivitet inom kåren som i och för sig inte är så svår att förstå, det har varit ganska lätt att vara farmacevt i Sverige, but times they are a changing. Är det då så att vi inte fyller mer funktion i ett modernt samhälle än vad en tunnbindare gör? Självklart inte, men om vi fortsätter att överlåta till ett företag att ta hand om vår yrkesroll så kommer samhället snart att tro det. Sverige har behov av duktiga läkemedelsexperter på en mängd platser, på apotek, i närsjukvården, på ICA, på sjukhusen, inom statsapparaten, för att göra mjukvara till sjukvården, för att utbilda vårdpersonal och allmänhet om läkemedel, i TV-rutan. Listan kan göras mycket längre än så här men vi kan inte fortsätta tro att Apoteket AB kommer att skapa de här rutorna i organogrammen.
Om vi verkligen tror på vår kompetens och att vi har något att tillföra det svenska samhället så är det dags att vi börjar visa det. Våra professionella organisationer, fackförbunden och Apotekarsocieteten, måste ta ansvaret för att förvalta och kommunicera yrkesrollen, men viktigast av allt är att vi själva gör det, och tror på det. Vi kommer inte att få de här nya yrkena, vi måste ta oss in och skapa dem. Gör vi inte det så kan vi nog flanera ned längst med Apotekargatan ganska snart.