?Samhällets expert på läkemedel? stod det som beskrivning av yrket när jag sökte in på apotekarlinjen i slutet på åttiotalet. Är det den roll vi tar i samhället i dag?
Under de senaste åren har vi sett ett allt mer ökat fokus på läkemedlens negativa sidor. De är dyra, de har bieffekter och de genererar problem i samhället. Vi som farmacevter och apotekare har påfallande ofta ställt oss på de kritiskas sida i den här debatten. Vi är drivande i kostnadsbesparande projekt inom landstingen, Apoteket profilerar sig mot staten genom att hävda att vi är de som är bäst lämpade att ta hand om läkemedelsrelaterade problem, vi är den yrkeskår inom vårdyrkena som är mest inriktade på bieffekter och interaktioner.
Ska vi inte vara allt detta då? Jo, det skall vi kanske, men i en situation där resten av samhället blir allt mer negativt till begreppet läkemedel, där landstingen och Landstingsförbundet gör stora satsningar på att synliggöra läkemedelskostnaderna, där kvällspressen säljer lösnummer på listorna med de mest livsfarliga läkemedlen, vem står då upp för de goda sidorna hos läkemedel? Är de så självklara att de inte behöver förklaras? Till och med bland oss som jobbar med dessa frågor till vardags ses personer med en alltför positiv attityd som suspekta och ?industrivänliga?.
Efter att det på nittiotalet fastslagits att landstingen ska bära det fullständiga kostnadsansvaret för läkemedel startade ett stort antal projekt, såväl centralt som ute i landstingen för att synliggöra ?den skenande läkemedelsnotan?. Dessa projekt och kampanjer har varit exceptionellt lyckade, få medborgare av idag torde vara omedvetna om vilket problem det är med de höga kostnaderna för läkemedel. Vad har vi farmacevter gjort? Eftersom vi är den skötsamma och kontrollerade yrkeskår som vi nu är så har vi alltid haft bra kontroll på utgifter och pengaflöden kring vårt område. Enkanalssystemet med det statliga monopolet har givetvis också underlättat. Detta har medfört att läkemedel har varit ett område där det varit enkelt att få fram siffror, enkelt att göra modeller och presentera procentsatser kring ökningar som måste minska. Läkemedelskostnaderna är cirka 15 procent av de totala kostnaderna för svensk sjukvård, men de utgör en avsevärt större andel av de kostnader som är mätbara och kontrollerbara.
Självklart ska vi bidra till att kostnaderna för samhället hålls nere, men det finns en klar risk att vi som farmacevter därmed också bidrar till att sökarljuset endast riktas på en del av problemet, och att annat felutnyttjande av resurser blir kvar i mörkret. Än värre är det om vi själva tar intryck av stämningarna och börjar se på vårt expertområde som ett problem.
Läkemedel är en fantastisk resurs i samhället och vi borde vara stolta över att kunna vara de personer som står för den. Vad skall det stå i utbildningskatalogen inför 2005? Samhällets expert på läkemedelskostnader? Samhällets expert på läkemedelsrelaterade problem? Vad vill vi vara?
Joakim Söderberg
Egenföretagande apotekare