Under 35 år har jag umgåtts med läkemedelsforskare. De första åren talades det aldrig om någon kris inom forskningen. Idag är krisen i var forskares mun: för lite statliga anslag till universitet och högskolor, ovilja från landstingen att betala för nya läkemedel, de ?enkla? forskningsfrukterna är redan plockade, ökat avstånd mellan preklinisk- och klinisk forskning, och så vidare. Allt är sant och bör ändras på. Vid sidan av resursfrågorna finns dessutom andra hinder. De kan klumpas ihop under rubriken Värderingar.
Andra forskningsområden har ryckt fram. Bilder av sanatorier, polioskadade och låsta sinnessjukhus har ersatts av isberg som brakar i havet, avblåsta tak i Florida och hoptorkade djurkroppar på Afrikas slätter. Den iscensättningen har satt naturvården och inte sjukvården i centrum för politikers och medborgarnas intresse.
Kortsiktighet och byråkrati styr. Jakten på anslag och goda börsnyheter stör kunskapandet. Partsammansatta kommittéer regerar på bekostnad av enkelhet och forskningsflow. Jämställdhetsplaner har samma dignitet som forskningsplaner och personalfrågor mals på återkommande möten. Tillfälligheter, många läkemedelsupptäckters moder, hinner sällan uppmärksammas och utnyttjas.
Säkerhetsperspektivet har kommit att dominera läkemedelsforskningen ? Safety First. Biverkningar och oönskade interaktioner står mer i fokus än medicinska möjligheter. Samtidigt har samhällets acceptans för overksamma behandlingar ökat. Synsättet är en del av rädslan i västvärldens varningssamhällen och som gör att man knappt törs köpa en korvbit av rädsla för att få cancer, bidra till djurplågeri eller en orättvis världshandel.
Utjämning har varit den svenska utbildningspolitikens credo. Inga premier till de duktigaste. Skolans sorteringsfunktion har nedvärderats. Medicinsk forskning har, till skillnad från idrotten, misslyckats med att lyfta fram nya stjärnor.
Allt mindre räknas de resultat en person levererar och allt mer dennes sätt. Scanias VD Leif Östberg rankas sämst av tidningen Chef trots att han i flera år lett världens kanske mest effektiva lastbilstillverkare. Högst värderas den väna Margot Wallström, som ännu inte levererat några påtagliga resultat. Nyskapande men udda forskare, varom bibliografier och memoarer vittnar, accepteras alltmer sällan.
Forskningsgenombrott är inte demokratiska processer, som leder till politiskt önskvärda resultat. Forskare, som öppnar nya vägar, bör därför gynnas mer än inringade forskningsområden. Nya värderingar ger nya läkemedel.