Ellen Wolff är nationalekonom och arbetar på Folkhälsomyndigheten. Hon gör hälsoekonomiska utvärderingar av sjukdomar och vaccinationsstrategier i svenska vaccinationsprogram. Om samma ämne har hon även forskat vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Nyligen publicerade hon sin doktorsavhandling om resultaten. Här svarar Ellen Wolff på några frågor om vaccinationer, prevention och kostnadseffektivitet.
Vi vet ju redan att vaccinationer som skyddar mot allvarliga infektioner är bra för både individen och folkhälsan. Så varför behöver vi undersöka hur kostnadseffektiva de är?
– För att inkludera vaccinationer i nationella vaccinationsprogram behöver vi även göra samhällsekonomiska avvägningar. Resurserna i form av arbetskraft, utrustning och kapital inom vården är ju begränsade. Då måste vi använda de resurser vi har så att vi får bästa och mesta möjliga hälsa för dem.
Så det handlar som vanligt om att spara pengar?
– Nej, det är en vanlig missuppfattning att det är det som hälsoekonomi går ut på, men det är fel. Kostnadseffektivitet är ingen budgetfråga. Något kan kosta jättemycket och vara väldigt kostnadseffektivt eller vara billigt och ändå inte kostnadseffektivt.
– Det man gör vid en kostnadseffektivitetsanalys av ett vaccinationsprogram är att jämföra hälsoeffekter och kostnader för två eller fler alternativa program med att inte vaccinera. De kostnader som inkluderas är exempelvis kostnader för vaccinationsdoser, men också kostnad för vård vid sjukdom. Oftast mäter man kostnad per QALY, vunnet kvalitetsjusterat levnadsår, ett mått som kombinerar effekter på livskvalitet och livslängd. I Sverige har vi ingen fast gräns för vad som räknas som en kostnadseffektiv åtgärd. Ett vanligt riktvärde är dock att kostnader per QALY som är lägre än 500 000 kronor kan anses vara kostnadseffektiva.
Analyserna bygger på många olika antaganden och det är en lång rad faktorer som påverkar slutsatserna. Kan detta inte vara lite väl komplicerat att sätta sig in i för politiker och andra som ska använda materialet som underlag för beslut?
– Jo, det är viktigt att vi hälsoekonomer tar vårt ansvar att försöka förklara analyserna på ett pedagogiskt sätt. Till exempel genom att vara tydlig med att det är skillnad mellan kostnad per QALY och budgetpåverkan. Men jag tror också att kunskapen om hälsoekonomi har ökat generellt.
Vilket resultat i avhandlingen förvånade dig mest?
– En av studierna syftade till att mäta människors syn på vad samhället bör satsa mest resurser på – prevention (exempelvis vaccinationsprogram) eller medicinsk behandling. Studien baserades på en enkätundersökning bland drygt 1 900 respondenter. Jag undersökte den relativa betalningsviljan för prevention respektive behandling vid en tänkt hudsjukdom. Här blev jag lite förvånad över att det faktiskt var färre som var villiga att betala för prevention än för behandling.
– Bland dem som prioriterade prevention var dock samtidigt den betalningsviljan mycket hög. Det gjorde att den sammanlagda genomsnittliga betalningsviljan ändå var 85 procent högre för prevention än för behandling.
Hur vill du gå vidare med din forskning?
– Jag skulle vilja gå vidare med undersökningen av betalningsvilja för prevention kontra behandling och studera om inställningen skiljer sig mellan olika terapiområden. Och när det gäller covid-19-vaccinationer kommer det att finnas hur mycket som helst för en hälsoekonom att göra de närmaste åren. Det kommer att vara viktigt att undersöka vilka vaccinationsstrategier mot covid-19 som är mest kostnadseffektiva, att sätta vaccinernas olika skyddseffekter i relation till en mängd olika faktorer som pris och logistikfaktorer.
