Allt fler barn får diagnosen ADHD och behandling med ADHD-läkemedel. Men det är långt i från alla barn som blir hjälpta av behandlingen. Därför vill läkare och forskare gärna hitta metoder som kan förutsäga om en viss patient kan väntas få en bra behandlingseffekt eller ej.
Men en nyligen publicerad svensk studie gav ingen sådan vägledning. Tvärtom visade den att ingen av de faktorer som forskarna analyserade hade något värde som prognosverktyg. Studien är publicerad i European child & adolescent psychiatry
– Resultaten talar för att det kan finnas skäl att omvärdera vilka barn som ska medicineras. Kanske bör inte ADHD-diagnos i sig automatiskt innebära att man i första hand sätter in läkemedel med tanke på den osäkra effekten och risken för biverkningar, säger studiens förstaförfattare Maria Lilja, barnläkare och doktorand vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Drygt 400 barn ingick i analysen
Studien omfattade inledningsvis 638 barn i åldrarna 6-17 år, men efter bortfall var det 419 barn som ingick i analyserna. Barnen bor i regionerna Gotland, Västerbotten eller Stockholm och fick diagnosen ADHD någon gång mellan juli 2014 och maj 2021.
ADHD, attention deficit hyperactivity disorder, uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitetssyndrom, är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som bland annat innefattar hyperaktivitet och bristande förmåga till uppmärksamhet.
Deltagarna undersöktes noga innan de påbörjade sin medicinering med ADHD-läkemedel. De läkemedel som förekom i studien var metylfenidat, dexamfetamin, lisdexamfetamin, atomoxetin och guanfacin.
Undersökningen omfattade så väl fysiska parametrar som mätningar av neuropsykiatriska symtom.
En tredjedel svarade inte på ADHD-läkemedel
Efter tre månader gjorde forskarna en uppföljning för att se om barnen svarat på behandlingen med ADHD-läkemedel. Hos nästan vart tredje barn såg man ingen eller mycket liten (mindre än 20-procentig) minskning av ADHD-symtomen.
Forskarna gjorde en statistisk analys för att försöka hitta någon faktor som hade samband med högre eller lägre behandlingseffekt. De faktorer som de studerade var kön, ålder, vikt, längd, blodtryck, puls, intelligenskvot, svårighetsgraden av ADHD, födelsetid på året, geografisk region och samsjuklighet.
Efterlyser mer forskning
Ingen av faktorerna påverkade effekten av läkemedlen. Enligt studiens resultat går det till exempel inte att veta i förväg om ett barn med uttalade ADHD-symtom får bättre nytta av medicin än ett barn med mildare symtom.
– Vi har idag inte tillräcklig kunskap för att i förväg avgöra om och när läkemedelsbehandling är befogad. Det går åtminstone inte att säga utifrån de kriterier vi idag känner till, säger Maria Lilja.
– Det behövs mer forskning på området.
