Bristen på bra it-stöd för förskrivare och apotek framstår som det allt överskuggande problemet, vilket Mikael Rolfs och Mikael Hoffmann visat i sina inlägg. Bra stöd skulle förbättra läkemedelsanvändningen, öka patientsäkerheten, minska kassationen och så vidare. Om inte ett slutdatum för införandet av ett kraftfullt, nationellt stöd sätts, och resurser dimensioneras därefter, blir strategin ännu en papperstiger.
J. Lars G. Nilsson har framhävt problemen med de äldres medicinering. Det är dessa som står för lejonparten av all läkemedelskonsumtion samtidigt som de utgör en fysiologiskt svag patientgrupp. Jag tror däremot inte på idén med en läkemedelsansvarig läkare, ?dirigent?, för de äldre. Klinisk farmakologis grand old man, Folke Sjöquist, sa för ett antal år sedan att en läkare kanske behärskar ett 30-tal läkemedel. De kanske har ökat till 40 idag, men är fortfarande helt otillräckligt för att kunna intervenera i äldres läkemedelslistor. Geriatrikerna och de kliniska farmakologerna är för få. Lösningen ligger därför i multiprofessionella team, som årligen samlas på vårdcentraler och ser över de äldres behov inom upptagningsområdet. På liknande sätt som mödra- och barnavårdscentraler inrättades på 30-talet för att lösa dåtidens problem behövs idag äldrevårdscentraler. Barnen är nu runt 75 år.
Andreas Furängen och Per Lindquist har påpekat behovet av forskning för att får fram nya läkemedel. Den frågan är snabbt avklarad i förstudien. Min tolkning är att Socialdepartementet saknar kompetens på området. Det socialdemokratiska näringsdepartementet hann i sin svanesång (2005) lägga fram ett strategiprogram för Life Science med titeln Läkemedel, bioteknik och medicinteknik ? en del av det Innovativa Sverige. Ta del av det. Forskarna måste få tillgång till patientdata, som Måns Rosén föreslagit i sin utredning Guldgruvan i hälso- och sjukvården. Den i och för sig positiva generikareformen har gjort att företagen tar igen intäkterna på nya produkter, som blir så dyra att landstingen i det längsta undviker att använda dem. Nya läkemedel är ett samhällsintresse och landstingen kan inte passa längre.
Miljö och jämlikhet pekades i förstudien ut för prioriterade åtgärder. Behov av insatser finns inom bägge, men på läkemedelsområdet är dessa två förhållandevis välskötta pastorat i Sverige. Inom andra finns mycket mer att göra. Antibiotikaresistens är ett växande problem, som ihärdigt och skickligt bevakas av STRAMA. Socialstyrelsen har dessutom nyligen publicerat Förslag till utveckling av strategin mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner. Ett dubbelarbete med läkemedelsstrategin tycks för handen. En strategi mot resistens måste dessutom även inkludera den omfattande antibiotikaanvändningen inom jordbruket.
Anders Cronlund