Att patienter med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd får läkemedelsbehandling så snabbt som möjligt är avgörande för deras fortsatta välmående. Det konstateras i Socialstyrelsens nya rekommendationer.
-Tidig diagnos och tidig behandling med antipsykotiska läkemedel är väldigt viktigt för att ge dessa patienter goda förutsättningar till ett fungerande liv. En välfungerande medicinering minskar både risken för återinsjuknande och för självmord, säger Sara Hed, utredare på Socialstyrelsen.
De nypublicerade rekommendationerna är enligt Sara Hed tänkta att användas tillsammans med de riktlinjerna om psykosociala insatser som myndigheten tog fram 2011.
-De kompletterar varandra. Ofta är läkemedelsbehandlingen en förutsättning för att patienten ska kunna ta del av psykosociala insatser, säger hon.
Socialstyrelsens rekommendationer kommer ut samtidigt som Läkemedelsverket publicerar sina nya rekommendationer för läkemedelsbehandling. De båda myndigheterna har samarbetat i arbetet och som vetenskapligt underlag har man haft en SBU-rapport från 2012. Läkemedelsverket lyfter i sina rekommendationer bland annat fram användingen av de så kallade andra generationens antipsykotiska preparat. Till dessa hör bland andra risperidon, aripiprasol och olanzapin. Tidigare prisskillnader mellan första och andra generationens preparat har delvis jämnats ut bland annat eftersom patent har gått ut.
Kostnaderna för olika preparat är nu relativt lika och enligt Sara Hed är läkemedelskostnaderna en mindre del av de totala kostnaderna för personer med schizofreni som behöver stora insattser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst.
– Det viktiga är att de här patienterna får en läkemedelsbehandling som utgår från hur allvarlig deras sjukdom är, individuella risker och önskemål. Då ökar följsamheten och behandlingen blir kostnadseffektiv, säger Sara Hed.
Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer vänder sig i första hand till behandlande läkare och till läkemedelskommittéer. Socialstyrelsens riktlinjer är i första hand avsedda för beslutsfattare inom hälso- och sjukvården.
