Solen letar sig in genom de stora fönsterna på Apoteket Kronan vid Kungsportsplatsen mitt i Göteborg. Apoteket är ett av fyra Vårdotek som idag håller öppet. Till höger om entrén har ett litet mottagningsrum inretts och det är här som sjuksköterskan Anna Wikman tar emot.
– Jag sökte jobbet för att jag tycker det skulle vara roligt med en egen mottagning. De som kommer hit är i alla åldrar och de har blandade besvär vilket gör arbetsdagarna väldigt varierade, säger hon.
– Dessutom är det spännande att vara i en ny miljö. Folk frågar mycket här på Apoteket, de verkar ha stort förtroende för personalen.
De vanligaste anledningarna till att folk söker sig till Vårdoteket på Apoteket Kronan, är för att kontrollera blodtrycket, fråga om hudbesvär, ögonbesvär och vaxproppar. Och Anna Wikman tycker att det känns logiskt att ha en sjuksköterska på Apoteket, inte minst med tanke på alla de receptfria läkemedel som säljs.
– Det finns alltid personer som
vill gå till läkare. Andra behöver enkla råd och somliga behöver bara höra något lugnande. Ibland kan vi inte hjälpa och då sänder vi dem vidare till läkare eller exempelvis hudspecialister. Tanken är att vi ska vara ett stöd i egenvården, vi ska inte ta över vårdcentralernas funktion, säger Anna Wikman.
Tyvärr, säger hon, har informationen inte nått ut tillräckligt bra och folk känner ännu inte till Vårdoteket, den gröna lampan och vad sjuksköterskorna där kan hjälpa till med.
En ?urfiffig? idé
Men Jane Thulin, 85 år, är en av dem som har hittat fram. En retlig och långvarig hosta gjorde att hon sökte sig till Vårdoteket.
– Jag hade hört talas om att det fanns och kom hit på vinst och förlust. Jag kom in direkt och behövde inte sitta och vänta. Det var så avslappnat och trevligt, bra på alla vis, säger hon.
Jane Thulin är pensionär och läser latin på senioruniversitetet. I kassen som hon bär med sig ligger en bukett gula tulpaner som vittnar om att vintern äntligen har släppt sitt grepp om Västkusten.
Att öppna en sjuksköterskemottagning på Apotek tycker hon är en ?urfiffig? idé.
– Det är ju väldigt bra att man kan komma hit för struntsaker, man kan ju ta bort stygn och allt möjligt här. Det kommer säkert att avlasta sjukvården och det är ju bra, säger hon innan hon försvinner ut i vårsolen.
Anna Wikman tar ner lappen med ?upptaget? på dörren och går en runda i Apotekets butik. Det är en ganska lugn och stillsam dag. Runt om i lokalen står stora gröna skyltar som informerar om Vårdoteket och dess symbol den gröna lampan. Mottagningen har samma öppettider som Apoteket och enligt skylten kan man få hjälp med bland annat lättare öronvärk, pollenallergi, halsbränna, diarré, underlivsbesvär, värk, svullna ben och nya sårskador.
?Inga alternativ till läkare?
Men systrarna Kristina Gustafsson och Monica von Tassell känner inte till Vårdoteket. Monica von Tassell bor normalt i USA men är hemma för att hälsa på, inte heller i USA finns något liknande.
– Det verkar ju toppen. Det verkar vara en väldigt bra idé i alla fall. Men jag har aldrig hört talas om det, tänk vad bra för många som bara kan gå in här och prova sitt blodtryck, säger Kristina Gustafsson.
Varje besök på Vårdoteket journalförs och informationen kan delas mellan de tolv Vårdotek som finns i Göteborg. Eftersom projektet är ett samarbete med Capio, kan även medicinskt ansvarig läkare på Axessakuten se uppgifterna.
– I dag finns inga alternativ till läkare. Egenvårdsdelen har blivit helt bortskalad. Men Capio vill stå för nytänkande och det var därför som vi har gått in i det här projektet, säger Saila Horttanainen från Capio.
En viktig aspekt, som inte nämns så ofta i sammanhanget, är att här kan man komma in och rådfråga en sjuksköterska på plats.
– Det betyder mycket för många, inte minst för de som inte talar särskilt bra svenska. För dem är det svårt att ringa exempelvis sjukvårdsupplysningen, det är lätt att det blir språkförbistringar på telefon, säger Saila Horttanainen.
En av de kunder som har kommit till Apoteket i dag är Ulla-Britt Palmås. Hon är lärare på grundskolan och själv har hon aldrig besökt Vårdoteket – men hennes man kom hit för några veckor sedan.
– Han hade ett sår som inte ville läka, och inte tog han sig tid att gå till läkaren för att fråga vad det var. Jag tror att han gick med det i nästan ett år, men så kom han hit och fick genast beskedet att uppsöka läkare för såret skulle behandlas.
– I vårt fall så var det viktigt att vi fick veta att vi skulle gå vidare. Men om man inte vet om något är farligt eller inte, så vill man liksom inte vara till besvär. I alla fall inte vi i den äldre generationen. Vi jobbar på och känner inte efter. Detta är en jättebra service, säger Ulla-Britt Palmås.
Lugnt och stilla
?Vårdotek – satsar friskt? står det med silverbokstäver på en mörkröd skylt inne på Anna Wikmans mottagning. Rummet är litet. Ett bord med en dator, en besöksstol och en brits. Anna Wikman skrattar lite och säger att det är tur att hon inte tar emot flera patienter på en och samma gång – då hade det blivit trångt. Hon trivs här, det går inte att ta miste på. Och hon trivs med närheten till patienterna.
Själva litenheten gör mottagningen både intim och avslappnad på samma gång. Det är lugnare och mer stillsamt här än på vårdcentralen, även om de vanliga Apotekskunderna strömmar in och ut ur butiken bredvid. Och det finns ingen känsla av ohälsa och sjukdom när man sitter på väntstolarna utanför Anna Wikmans mottagningsrum.
Per-Åke Croneberg går ofta till Apoteket för att hämta medicin. Men i dag har han kommit för att besöka Vårdoteket för första gången.
– Jag tror att jag hörde om det på TV och tänkte att jag skulle se vad det var. Min vanliga husläkare har dött så jag visst inte riktigt var jag skulle gå i dag när jag kände mig trött och ville prova blodtrycket.
Han tar av sig den stora vintertröjan och Anna Wikman provar trycket. Det visar sig vara bra och Per-Åke Croneberg tar nöjt på sig igen.
– Det här är någonting som har kommit 25 år för sent. Att kunna komma hit och bara prova blodtrycket är ett bra framsteg. Annars är det hemskt svårt att komma till vården i dag. Om man inte har kontakter eller släktingar som jobbar där, är det bara långa köer som gäller.
– Nej, det här var bekvämt och bra, säger Per-Åke Croneberg, sätter på sig jackan och säger att han mycket väl kan tänka sig att komma tillbaka.