Mikael Hoffman bloggar ”på en armlängds avstånd i soffan framför öppna spisen” om debatten i bland annat Läkemedelsvärlden om evidens och priser för nya avancerade terapier. Han reflekterar över hur man skulle kunna dela upp den stora frågan i många mindre som kan vara lättare att försöka förstå och få samsyn kring.
Han konstaterar att ett nytt läkemedel inte är samma sak i dag som när våra system för prioritering, införande och finansiering skapades. Och framhåller att vi behöver se annorlunda både på evidenskrav och på förhandlingsmodeller.
Vi måste, skriver han, kräva att osäkerhet kring nya terapiers effekt på kort och lång sikt ”faktiskt får genomslag i det som är – eller borde vara – en förhandling kring pris eller prismodell mellan samhället och läkemedelsföretaget.”
