Även om läkemedelsindustrin dominerar fortbildningsområdet,
de är till exempel involverade i 80 procent av de kurser som presenteras i
IPULS katalog, så har också landets läkemedelskommittéer under senare år blivit
en allt större utbildare av den egna kåren.
Finns det någon plats för industrin i era utbildningar?
? Det finns lite olika syn på det. Men generellt har de
flesta tagit samma tydliga ställning som vi i Stockholm. Det vill säga att vi
vill stå på egna ben, säger Jan Hasselström, som är ordförande i kommittéernas
fortbildningsutskott.
? Industrin är bra på att tillverka bra och säkra läkemedel
och ska naturligtvis marknadsföra dem. Men när det gäller fortbildningen är det
professionens behov som ska styra. Och vi tycker det blir bättre och gör mest
nytta när vi, med ett brett obundet perspektiv, ansvarar och håller i den.
Nu tror inte Jan Hasselström att utbildning finansierad av
industrin kommer att försvinna inom en överskådlig framtid. Men istället för
samverkan, där företag och landsting eller läkarorganisationer samarbetar runt
olika fortbildningar vill han i så fall snarare ha som han säger en sund
konkurrens.
? Jag tror det är en bra modell. Det är viktigt att man tydligare
än idag visar vem som finansierar en utbildning och på vilka villkor kursen
kommit till.
När det gäller fortbildning om läkemedel är det centrala att
den är ett svar på ett behov från fältet, säger Jan Hasselström. Och det borgar
läkemedelskommittéerna för eftersom det är en representativ modell där professionen själv lägger upp strategierna.
Att läkemedelsföretagen talar om samverkan är, anser Jan
Hasselström, ett uttryck för industrins strategi att otydliggöra gränserna
mellan marknadsföring och utbildningsbehov.
? Industrin behöver den här kontakten eftersom det är deras
viktigaste marknadsföringsinstrument.
? De talar gärna om att vi har samma mål och syfte, medan
jag tycker det är rätt stor skillnad mellan hur vi till exempel lägger upp våra
kurser.
Medan industrin ofta fokuserar på nyheter, enskilda studier
och har ett starkt fokus på ett läkemedel behöver och efterlyser läkarkåren,
enligt Jan Hasselström, en bredare belysning av ett problem utifrån ett
kliniskt perspektiv. Man vill inte höra om ett läkemedel utan om en
terapisituation utifrån ett diagnostiskt tänkande.
? Det är sällan industrin som utgångspunkt har till exempel
en aktuell SBU-rapport eller plockar in LFN:s ställningstagande. Sådant tar vi
gärna med.
Men finns det inte en risk att ni inte får med det senaste i
era utbildningar?
? Ja. Det finns förstås sådant som industrin ensamt förfogar
över, men är nyheterna så inofficiella att de ännu inte publicerats är frågan
vad de kan vara värda. Sådant gränsar ju till det spekulativa, vilket vi vill
undvika. Vi vill bottna i det som är granskat och har evidens.
STEINAR HØEG: ?Vi kan våra läkemedel bäst?
På frågan vem som är bäst skickad att utbilda läkare om
läkemedel svarar Steinar Høeg ?läkemedelsindustrin?. Ett inte särskilt oväntat
svar från vd:n för Astrazeneca i Sverige och ordförande i branschorganisationen
Lif.
? Jag vill vara tillräckligt oblygsam och påstå att det är
vi som kan våra läkemedel bäst.
Men innan han levererar det oblygsamma svaret har Steinar
Høeg gett några skäl till varför fortbildning i ämnet är viktig:
Samtidigt som en stor del av en distriktsläkares vardag
handlar om läkemedelsbehandling innehåller läkarnas basutbildning mycket litet
farmakologi.
? Man kan ju fundera över varför det är så. Men det innebär
att behovet av fortbildning kommer direkt efter grundutbildningen.
? Samtidigt möter du som läkare allt mer upplysta patienter.
Enligt den svenska sjuk- och hälsovårdslagens portalparagraf ska valet av
behandling ske i samråd mellan patient och läkare. Då bör ju båda parter vara
upplysta.
Men varför ska läkemedelsföretagen vara inblandade i
fortbildningen?
? Därför att företag med forskning som huvudinriktning kan
sina terapiområden från grunden, vet var och hur läkemedlen passar in i
behandlingsarsenalen, argumenterar Steinar Høeg.
? Vi kan hela kedjan från grundforskning till patienten
eftersom ju patienterna finns med i de kliniska studierna.
Förutom kunskapsöverläget gentemot andra utbildare är också
företagen bra på det rent tekniska; att som Steinar Høeg säger ?facilitera? en
utbildning, det vill säga se till att den fungerar.
Men även om företagen alltså, enligt Steinar Høeg, är de
bästa fortbildarna tror han inte i dagsläget på företagen som ensam utbildare
om läkemedel.
? Även om det vore en intressant utveckling.
Honnörsordet är istället samverkan och han exemplifierar med
samarbetsavtalet mellan det egna företaget Astrazeneca och landstinget i
Sörmland.
? Då handlar det om att förbättra kvaliteten i vården som
förvisso kan bli bra mycket bättre. Vi är bra på att lägga upp utbildningar och
få igång en process och struktur kring behandlingen. Men det är landstinget som
bestämmer inriktning och innehåll.
Ett sådant samarbete handlar idag inte om det egna
företagets produkter understryker Steinar Høeg utan om att i ett större
perspektiv få en bättre kvalitet i vården.
Men han är inte alls främmande för att såväl landsting som
privata vårdgivare i framtiden kommer att ställa krav på företagen att de ska
tillhandahålla såväl utbildning som uppföljningar för att man ska köpa deras
läkemedel.
? Ett landsting kan till exempel bestämma sig för att
använda vårt astmaläkemedel, men att vi
då också ska säkerställa att det används på rätt sätt.
Så i framtiden kan till exempel Västerbotten bli ett
?Astrazeneca-landsting? där man främst använder era läkemedel och ni står för
utbildningen medan Värmland sluter avtal med Pfizer och Region Skåne med GSK?
? Ja i princip, och om det innebär bästa behandling för
patienten må väl det vara hänt.
Den 25 september möts Jan Hasselström och Steinar Høeg i en duell om vem som ska fortbilda läkarna. Kom och debattera eller bara smyglyssna klockan 16-18 , Apotekarsocietetens bibliotek, Wallingatan 26, Stockholm. Anmäl dig genom att skicka ett e-post till chefred@lakemedelsvarlden.se. Ange “duellen” i ämnesrutan.