När någon söker vård för en lindrig minnesstörning är det i dag mycket svårt för läkaren att förutsäga vad personen har framför sig. Personen klagar ofta över till exempel att vissa saker blivit svårare att komma ihåg eller att det blivit svårt att koncentrera sig, och är orolig för att kanske bli demenssjuk.
Men hos en del går minnesproblemen tillbaka och hos andra ligger de kvar på ungefär samma nivå. Bara hos 30-50 procent utvecklas en demenssjukdom, oftast Alzheimers sjukdom. Och med dagens trubbiga verktyg är det svårt att bedöma hur det sannolikt kommer att gå i det enskilda fallet.
Bättre modeller behövs. Inte minst med tanke på den pågående forskningen för att få fram bromsmediciner som kan ges vid lindrig minnesstörning för att försena demensutveckling. När sådana läkemedel kommer, behövs även metoder för att hitta de patienter som kan ha nytta av dem.
– Det är viktigt att hitta rätt patientgrupp så att de får prova läkemedel i tid för att uppskjuta insjuknandet, säger Yvonne Freund-Levi, lektor i klinisk neurovetenskap vid Örebro universitet.
Hon är en av de svenska forskare som har deltagit i ett europeiskt forskningssamarbete för att få fram bättre modeller för att tidigt se vem som har stor risk för demenssjukdom och vem som inte har det. Yvonne Freund-Levi framhåller att även patienterna efterfrågar sådana modeller.
– Patienten vill veta. Hur ska jag tänka? Hur ska jag planera? När blir jag sjuk? Hur lång tid tar det? säger hon.
Formel gav lovande resultat
I den aktuella studien undersökte forskarna hur det gick för 2 611 personer i Europa och USA efter att de fått diagnosen lindrig minnesstörning, mild cognitive impairment, MCI. Studien har publicerats i Lancet Neurology.
Inom tre år fick 39 procent av patienterna en demensdiagnos. Men för en stor grupp patienter blev inte minnesproblemen värre – och för vissa blev minnet bättre igen.
Forskarna analyserade vilka faktorer hos patienten som kunde kopplas till att utveckla en demenssjukdom. Till de undersökte faktorerna hörde olika biomarkörer i ryggmärgsvätska och röntgenbilder som mäter storleken på hippocampus, den del av hjärnan som drabbas först vid Alzheimers sjukdom.
Var för sig kan informationen om dessa faktorer vara missvisande. Hippocampus kan till exempel krympa av helt andra orsaker, som stress eller depression. Men genom att titta på flera faktorer tillsammans och också ta hänsyn till bland annat kön och ålder, har nu lovande modeller kunnat presenteras. Forskarna har i ett kalkylprogram med goda resultat testat en formel som i procent kan räkna ut risken att få en demenssjukdom inom ett, tre eller fem år.
– Att berätta för en patient att du har en större risk att utveckla Alzheimer baserat på de här kriterierna ger ju mig en större säkerhet som kliniker, säger Yvonne Freund-Levi.
– Och för patienten innebär det att man kan planera sitt liv lite bättre. Kanske sin ekonomi, kanske sitt privatliv, kanske skriva nödvändiga juridiska papper i tid. Medan man vet att man fortfarande har en hyfsat hög funktionsnivå.
Forskarna framhåller att det behövs mer arbete innan modellen kan användas praktiskt i hälso- och sjukvården. Bland annat behövs kliniska studier, inte minst för att se hur patienterna påverkas av att få besked om mer exakta risker.
