Apotekaren Tommy Westerlund disputerade den 10 december 2002 på en avhandling i Göteborg med titeln Drug-Related Problems ? Identification, Characteristics and Pharmacy Interventions. Westerlund är därmed ännu en farmacevt, som skrivit en betydelsefull avhandling inom ett i Sverige nytt socialfarmacevtiskt område och där avhandlingen tillkommit utanför farmacevtisk fakultet.
Läkemedelsrelaterade problem (LRP), som den svenska översättningen kommit att heta, är ett snabbt växande forskningsområde i Sverige, inom vilket anställda inom Apoteket AB spelar en ledande roll med stöd av företaget. Svagheten i tidigare rapporter har ibland varit att populationen varit för liten och jämförelser med vad andra funnit saknats.
Westerlunds avhandling omfattar drygt 2 500 LRP och innehåller rikligt med referenser till tidigare arbeten. För att kunna hantera den stora mängden registreringar utformade Westerlund en datarutin med webgränssnitt, som fortsätter att vara tillgänglig på alla apotek.
Ny standard för klassifikation
En svårighet vid registrering av LRP är frågan om dessas klassifikation. Hur många problemtyper skall man registrera och hur avgränsas de mot varandra? Finns det skäl att ha subgrupper? Westerlund valde 1996 att ha 13 kategorier och inga subgrupper. Han tillhör även konstruktörerna av den 6-klassiga indelningen med subgrupper, som tagits fram av Pharmaceutical Care Network Europe (PCNE) under senare år. Framtida forskning bör relatera sin klassifikation till denna ?standard?.
Forskningen omfattade såväl receptbelagda som receptfria läkemedel. I förra fallet upptäcktes ett problem med vart 40:e recept! Westerlund har också undersökt vilka yrkesgrupper på apoteken, som upptäcker flest problem och funnit att apotekare är den grupp, som upptäcker flest. Det är inte förvånande för dem, som alltjämt tror att utbildning inte bara är en jämlikhetsfråga. Fyndet bör få genomslag i Apoteket AB:s framtida personalpolitik.
Magproblem vanligast
Vanligaste LRP var patientens osäkerhet om syftet med läkemedlet, doseringsproblem och utebliven effekt. Omfattningen varierar förstås mellan Rx och OTC, mellan sjukdomstyper och om det är farmaceuten eller kunden, som upptäckt problemet. Det vanligaste symtomet, som orsakar LRP bland receptfria läkemedel är behandling av magproblem (dyspepsi). I ett arbete omfattande 1 020 patienter utgjorde biverkningar den största andelen av de patientrapporterade problemen.
Den vanligaste åtgärden farmacevten vidtog var patientinformation och utbyte av receptfri medicin. I de fall läkaren kontaktades om interventionen instämde dessa i 97 % av fallen. 87 % av alla interventioner bedömdes ha löst det underliggande problemet enligt uppföljande telefonintervjuer.
Westerlund har lagt en solid grund för det fortsatta arbetet med LRP. Endast ett urval av forskningsresultaten har behandlats i denna anmälan. Avhandlingen bör vara obligatorisk litteratur för alla, som avser att starta egna LRP-undersökningar. Annars riskerar vi att få många rapporter, som inte håller användbar vetenskaplig standard.
Avhandlingen ställer också en obesvarad fråga utifrån funna resultat. Vad är det som orsakar den stora skillnaden i rapportfrekvens mellan olika apotek? Det tycks inte ha med arbetsbelastning att göra. Kanske beror den på verksamhetschefernas olika intresse för läkemedelfrågor.