Diskussionen om apotekens roll i hälso- och sjukvården pågår ständigt. Inte minst nu när apoteksmarknaden utreds på nytt. Tänker på det när jag i dagstidningen läser en helsidesannons om de helbrägdagörande preparaten Movazin Complex och Sedaforte som man kan inhandla på nätet för halva priset. Ett exempel på den urgamla erfarenheten att det är lätt och inkomstbringande att apellera till undergörande effekter av preparat som befriar människor från lidande. Annonsören balanserar skickligt i gränslandet mellan kosttillskott och läkemedel.
Samhället har dock satt en spärr för bedrägligt förfarande genom att fastställa regeln att behandlingen ska tåla en granskning med mottot: vetenskap och beprövad erfarenhet. Så jag tänkte att apoteken, vars verksamhet är kringskuren av ett omfattande regelverk, skulle vara en del av denna etiska målsättning. Ett besök på ett apotek ger dock många frågetecken. Jag hade en väldig tur för jag råkade komma sista dagen för apotekets mascaravecka. Det var lätt att hitta rätt till utbudet av mascara, nagellack, läppstift med mera. Sortimentet gick inte att missa direkt innanför entrén. Möjligen skymdes delar av det av ett smakfullt utbud av diverse godis, choklad och nötter och liknande. Nåja, när jag ändå fått mitt lystmäte av mascara stillat kunde jag ändå ta några steg till in i butiken. Där fanns lockande priser på nyponpulver och andra hälsobringande produkter.
Apoteken har i alla tider haft ett ”sidosortiment” av handelsvaror. Ambitionen före omregleringen av apoteksmarknaden var att sådana varor skulle ha någon anknytning till hälsa och egenvård. De skulle vara oskadliga och bedömda ha någon effekt som stod i relation till uttalat ändamål och i möjligaste mån vara deklarerade till innehåll. Som apotekens nuvarande handelsvarusortimentet ter sig är avståndet till Movazin litet. Det förfaller som dammluckorna öppnats.
Apotekens läkemedelsprofil har kommit i ordets rätta bemärkelse i skymundan. Samhällsfunktionen att spela en aktiv roll i hälso- och sjukvården verkar ha blivit sekundär. Personalen med tre till fem års akademisk utbildning får reducerat aktionsutrymme för sin kompetens. Det blir förvirrande för en besökare att apoteket ger sig ut för att spela i division ett samtidigt som man trixar i division fyra. De seriösa ambitionerna som ändå finns trängs undan. Trovärdigheten kan då riskera att ifrågasättas. Dessbättre ligger nöjd-kundmätningarna på hygglig nivå. Men hur länge? År 2009 utkom publikationen Apoteket – monopolet som visade vägen. Vilken väg vill arvtagaren Apoteket AB visa?
De kommersiella villkoren styr hårt. I södra Norrmalm i Stockholm har antalet apotek ökat med 160 procent sedan omregleringen. Samtidigt klagar branschen på för låga (men höjda) marginaler och kompenserar med mascara och godis. Var det så Hägglund & Co ville ha det med omregleringen?
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Tror dock att en del av kunderna uppskattar detta sidosortiment. Kunderna är vana att få bra råd på apotek och kanske känner vissa sig mer bekväma att prata smink på ett apotek istället för på ett varuhus?
Även kunder med krav på ekologiska produkter och alternativ såsom kosttillskott är produkter som vissa yngre konsumenter faktiskt efterfrågar.
Trots att vetenskap ligger som grund för skolmedicinens rekommendationer så finns en viss skepticism mot hur mycket av detta som också är ekonomiskt styrt tror jag.
Tror dock att en del av kunderna uppskattar detta sidosortiment. Kunderna är vana att få bra råd på apotek och kanske känner vissa sig mer bekväma att prata smink på ett apotek istället för på ett varuhus?
Även kunder med krav på ekologiska produkter och alternativ såsom kosttillskott är produkter som vissa yngre konsumenter faktiskt efterfrågar.
Trots att vetenskap ligger som grund för skolmedicinens rekommendationer så finns en viss skepticism mot hur mycket av detta som också är ekonomiskt styrt tror jag.
Hur stor del av omsättningen utgör det oönskade sortimentet? Antagligen en mycket liten del och inte särskilt betydelsefullt annat än att sticka i ögonen. Godis kan vara viktigt om det är sockerfritt för det är svårt att få tag i det i handeln upptäckte jag när min pappa fick diabetes nyligen. Gärna sockerfria kakor och sockerfri lingonsylt också.
Historiskt och 100 år tillbaka eller mer var nog apotek mer lik hälsokosten idag än dagens apotek. Jag tänker på att apotekarna samlade läkeväxter och sålde på apoteket. Så dagens situation är inte ett helt avsteg.
Problemet idag är att receptbelagda läkemedel inte längre är lönsamma. Fram till början av 80-talet var påslaget 40 %, men nu mer blygsamt. Och det var det statliga monopolet som införde dagens anorektiska ersättning för receptbelagt. Ett annat problem under det statliga monopolet var att läkemedelskunskaper inte värderades (se marginaldiskussionen).
Förändringar som krävs är bättre marginaler på receptbelagt, så receptbelagda läkemedel ger vinst. Sedan bör recept expedierade av apotekare få lite högre ersättning än ett recept expedierat av en receptarie. Det gäller att värdera mer kunskap så den får större utrymme på apoteken.
Bra synpunkter, Leif. Men ännu sämre är att lagerhållningen av läkemedel har minskat. Det synes vara ganska ofta som läkemedel saknas. Och detta trots att påslaget har höjts. Att vi även i ytterstadsdelar har flera apotek att välja på hjälper inte när alla har samma brister och allt mer satsar på andra produkter.
Viktigt att komma ihåg att handelsvaruexpansionen började precis i början av 80-talet och antagligen för att det upptäcktes den var mycket lönsam. Tack vare handelsvarorna, så sänktes marginalen på receptbelagt och också Statens utgifter för receptbelagda läkemedel. Apoteket AB delade då bara ut 100 miljoner kr till Staten i vinst. I början av 90-talet var vinsten på handelsvaror per år 500 miljoner kronor så det blev en del att subventionera receptbelagt.
En annan nackdel med Statliga monopolet var att apotekarna försvann från apoteken. Bara 30 % av cheferna var apotekare mot nästan 100 % innan. Kompetensförstärkningen bestod att apotekstekniker hottades upp till receptarier. Inget fel med det, men det kanske inte var de vassaste knivarna i lådan, som Leif GW Persson brukar säga.
De gamla apoteksinnehavarna var kända för snålhet, men frågan är om inte Apoteket AB var mycket värre med en utpräglad lågprispolitik vad gäller löner och ett snålande med kompetens, service mm. Vem vill ha tillbaks köerna?
Tack, Leif, för Ditt inlägg, som andas precis samma känsla, som jag idag får, när jag kommer in på ett apotek – oavsett vilken kedja det tillhör. Jag är hjärtligt tacksam att jag är pensionerad och slipper sälja sådant, som man åtminstone på den tiden kände att man inte kunde stå för och som då bara hittades i s.k. hälsokostbutiker. Hann dock uppleva första vågen av smink, som bara den kändes ovan, även om den motiverades av att produkterna var allergitestade.
Nu säljer väl inte farmaceuterna dessa produkter utan de säljer sig själva och någon i kassan tar betalt. Det problematiska idag upplever jag bristen i information och expediering av receptfritt. Här behövs en rejäl uppryckning. T.ex kontraindikation och användaranvisning på hyllkanten. Bipacksedel tilllgänglig att läsa invid preparatet. Personalen skall fråga i kassan har du använt dessa läkemedel tidigare och vad de skall användas mot. Vi måste bli bättre än bensinmackarna.
Fler klagomål på receptfritt. Apoteken borde ha en egenvårdsspecialist, som får extra utbildning samt lästid. Viktigt att minnas att egenvård är den enda vården, som finansieras av personen helt själv. Tyvärr är det också så att receptfritt subventionerar de receptbelagda läkemedlen dessutom. Inte riktigt rätt att receptfritt ger så stora vinster för apoteken för det riskerar att leda till att konsumtionen av dem ökar för att öka apotekens vinst. Egentligen borde receptfritt inte ge vinst alls utan det är bättre att den kommer från handelsvaror eller receptbelagt. Här behöver man tänka efter.
För er yngre kan jag berätta att Leif H Eklund gjorde i början av 70-talet en följsamhetsstudie på blodtryckssänkande läkemedel (hydralazin?). Han skrev om det i Svensk Farmaceutisk Tidskrift, som var föregångaren till Läkemedelsvärlden.