I intervjun med Eva Fernvall i Läkemedelsvärlden 3/06 nämns användning av kliniska farmaceuter på vårdavdelningar på sjukhus. När specialiteten klinisk farmakologi tillkom (jag var ordförande i den kommitté inom Universitetskanslersämbetet som föreslog reglerna för denna) var avsikten att de kliniska farmakologerna skulle biträda sjukvården genom att gå ?läkemedelsronder? på sjukhusen tillsammans med kliniskt ansvariga läkare. Det kom aldrig att fungera, mycket därför att flertalet kliniska farmakologer togs om hand i läkemedelsföretag och sjukhusläkarnas intresse var svalt. De universitetsanknutna kliniska farmakologerna kom att använda sin tid huvudsakligen till forskning.
I England fanns då god erfarenhet av kliniska farmaceuter som användes på det sätt som Fernvall nämner. Under många år under förra seklet försökte jag att få någon representant för klinisk farmakologi att diskutera skillnad mellan den nytta som sjukvården skulle ha av en farmakolog eller farmacevt i den kliniska verksamheten, men det var omöjligt att få någon att ställa upp.
Tidigare var sjuksköterskorna negativa till att ha ?apotekare? på vårdavdelningarna, men nu verkar det av Eva Fernvall som farmacevterna skulle bistå läkarna, den verksamhet som tidigare var tänkt för kliniska farmakologer. Det finns fortfarande utrymme för en diskussion vilket sjukvården är bäst betjänt av, men det kanske räknas till revirstrider?
Lars Werkö, professor