”Om Sveriges, Europas och världens jakt på vaccin mot Covid-19” – det är undertiteln på den bok som Richard Bergström i mitten av april ger ut tillsammans med journalisten Nils Bergeå. ”Vaccinjägaren” (Bazar förlag) heter den.
Läkemedelsvärlden har förhandsläst boken där Richard Bergström berättar om hur det gick till fick tillgång till effektiva vacciner mot det nya coronaviruset. På bara ett år och mot de flesta odds.
– Det kunde ha gått riktigt illa, men det blev en framgångssaga. Det som hände ger många viktiga lärdomar för framtiden. Därför vill jag gärna berätta om det från min horisont, säger Richard Bergström när vi samtalar en stund om boken i en hotellobby.
Skönt slippa hetluften
Han bor med sin familj i Zug i Schweiz, men är på jobbesök i Stockholm. Det är fullt upp med nya jobbet på analysföretaget Iqvia, det kommande boksläppet och andra engagemang.
Men tillvaron är ändå inte riktigt lika hektisk längre som under de drygt två åren som rikskänd vaccinjägare. Han behöver till exempel inte vara ständigt beredd på att ställa upp på intervjuer som han filmade med mobilen riggad på något mjukt för att inte glida var än han befann sig.
– Det är skönt, säger han om den nya, något mindre offentliga vardagen.
Tanken på en bok väcktes när det var dags att skriva ett slutbetänkande till regeringen om vaccinsamordnaruppdraget. Formellt innebar rollen nämligen även att han var statlig utredare och sådana ska skriva betänkanden. Huvudsekreteraren i utredningen, Anki Bystedt, tyckte dock att han blev för yvig i kanterna i utkast till betänkandet. Han ville dela med sig av intryck och reflektioner mer än vad hon tyckte passade i en statlig utredning.
– ”Spara det där till din egen bok” föreslog hon, berättar Richard Bergström.
– Och strax därpå hörde journalisten Nils Bergeå, som jag redan kände, av sig och tyckte att vi borde göra det här. Så vi satte i gång.
Viktigt vara transparent
Det har blivit många och långa intervjumöten under arbetet med boken. Richard Bergström har berättat. Nils Bergeå har intervjuat och spelat in för att sedan skriva utkast som de tillsammans diskuterat och bearbetat.
– Jag har inte petat så mycket. Men på slutet censurerade jag en del som jag tyckte var lite för känsligt. Säkert kommer det att vara en och annan som tycker att jag är lite för transparent ändå, säger Richard Bergström.
Just att vara så transparent som möjligt, att ge läsarna en inblick i skeendet bakom de beslut Sverige och framför allt EU fattade om vaccinerna, är en strävan som drivit honom.
– Som svensk är jag uppfostrad med offentlighetsprincipen och har ibland reagerat mot frånvaron av transparens i EU-byråkratin. Ett två timmar långt möte i EU-kommissionen kan resultera i ett ganska intetsägande mötesprotokoll på fem rader. I boken har jag försökt få med sådant som visar dynamiken som ledde fram till olika beslut.
Så började det
Berättelsen börjar vårvintern 2020 när det nya coronaviruset spred sig som en löpeld över världen. Det skördade mängder av människors liv, fyllde nyhetsrapporteringen och våra medvetanden och ställde oss inför en skrämmande och oviss framtid.
Vid den här tiden var Richard Bergström egenföretagare och jobbade med olika konsultuppdrag i läkemedelsbranschen. Pandemin tvingade honom som så många andra att distansarbeta och han höll sig betydligt mer hemma i Zug än vanligt.
Ända tills regeringskansliet oväntat kontaktade honom, först via Linkedin. Han blev instruerad att svara på ett samtal från ett okänt nummer och fick då socialminister Lena Hallengren på tråden. Hon frågade om han ville bli Sveriges nationella vaccinsamordnare i samband med covidpandemin och gav Richard Bergström en dags betänketid.
Bakgrunden inom svensk och europeisk läkemedelsindustri var ett avgörande skäl till att regeringen valt honom. Och han ansåg även själv att den erfarenheten och hans kontaktnät i branschen kunde vara värdefulla tillgångar i rollen som vaccinsamordnare.
EU tog över
Ett annat skäl till att han tackade ja var att han följt den vetenskapliga frontlinjen och var försiktigt optimistisk om att det skulle gå att få fram covidvacciner. Många företag hade raskt styrt om sitt vaccinutvecklingsarbete till covid-19 och kliniska studier startade i USA redan i mars 2020.
”I början på 2021, men det kommer att dröja innan alla får vaccin”, blev i början Richard Bergströms standardsvar på journalisternas frågor om när de eftertraktade vaccinerna skulle komma.
Inledningsvis räknade Sverige liksom de andra EU-länderna med att varje land måste klara att få tag på vacciner på egen hand. Men så gjorde EU-kommissionen det Richard Bergström beskriver som en kupp. Bland annat tack vare kommissionsordföranden Ursula van der Leyens handlingskraft fick man med sig medlemsstaterna på att låta EU-nivån ta över vaccinupphandlingen för ländernas räkning.
En extraordinär åtgärd som i ett slag kraftigt förbättrade EU:s position i den kamp som då pågick i världen. En hård kamp om att köpa förhandsrätter till eventuella framtida doser från företag som utvecklade vacciner.
Kommissionen trollade också fram tre miljarder euro som kunde användas till att betala företag i förskott för vacciner som de försökte få fram. Detta var riskpengar som skulle gått förlorade om det inte blivit några vacciner. Men jämfört med de 23 miljarder euro som EU-länderna hittills köpt covidvacciner för var det inte ett jättebelopp men en klok investering, menar Richard Bergström.
Ett avgörande ögonblick
Utanför alla ordinarie EU-ramar bildades det snabbt en styrgrupp för vaccinupphandlingen med representanter för alla 27 medlemsstater. I boken berättar Richard Bergström om hur han inte bara kom med där. Med hjälp av lobbying blev han också en av bara sju i den förhandlingsgrupp som skötte allt det konkreta jobbet med att förhandla med vaccinföretagen.
Boken tar oss vidare genom formandet av strategin att satsa på en rad olika vaccinkandidater med sinsemellan olika verkningsmekanismer och hur detta steg för steg ledde till att den första långtradaren med mRNA-vaccin nådde Sverige.
Vi får inblickar i hur diskussionerna gick om ifall man skulle våga satsa på just den då oprövade mRNA-tekniken. Beslutet blev att inte stänga några dörrar i onödan, något som Richard Bergström kallar det mest avgörande ögonblicket i EU:s vaccinprocess.
Han berättar också om sina tuffa prisförhandlingar med vaccinföretagen och om de många turerna under resans gång kring de olika EU-ländernas vaccinbeställningar. De blev så småningom hans uppgift att hålla reda på ländernas avtal, beställningar och nya önskemål och pussla ihop dem med företagens leveranser på bästa sätt.
Köksbordet blev samordningscentral
När vaccinerna började komma, blev det en hel del omdirigering av vacciner mellan länder. Ett land som beställt ett visst vaccin ville plötsligt hellre ha ett annat. Ett annat land hade beställt för lite och behövde mer. Richard Bergströms köksbord var fyllt av Excelark och han ”skyfflade” vaccindoser mellan länder, oftast på papperet men ibland fick han också dirigera fysiska leveranser vidare till ett nytt land.
När det gällde vaccineringen i Sverige och leveranserna hit, höll han daglig kontakt med logistikansvariga på Folkhälsomyndigheten. Det samarbetet prisar han i boken. Däremot är han i boken mer kritisk mot myndighetsledningen som han anser hade en alltför försiktig hållning i vaccinfrågorna vid vissa tidpunkter under pandemin.
– Vi hade olika roller, konstaterar han nu diplomatiskt.
Ännu mer kritisk är han mot den globala inköpsmekanismen för covidvacciner som världshälsoorganisationen WHO och vaccinalliansen Gavi sjösatte under namnet Covax. Tanken att solidariskt säkra vacciner till världens alla länder var mycket god, anser han, men de ansvariga gjorde bort sig. Bland annat genom att inte våga helgardera sig genom att satsa på mRNA-vaccinerna.
Lyfter fram samarbete, mandat och flexibilitet
Richard Bergström vill att hans och Nils Bergeås bok ska vara ett vittnesmål om hur mycket stark samverkan mellan EU-länderna betydde och kan betyda. Om hur avgörande det var att i ett pressat världsläge vara flexibel och våga ge fullt mandat till dem som hade i uppdrag att försöka få tag i vacciner. Och om hur viktigt det var att det stödet till vaccinjägarna fanns både på EU-nivå och i Sverige till honom som regeringens vaccinsamordnare.
– Nu gäller det att vi ser till att de instrumenten och mekanismerna finns nästa gång det behövs också. Med lärdomarna från pandemin har vi ju chansen att vara bättre förberedda.