Flera studier på senare tid har visat att äldre ordineras allt fler läkemedel. I Skellefteå har exempelvis antalet preparat per boende på sjukhem och servicehus ökat från 4-5 till 8-9 ? bara under 1990-talets senare hälft.
En av många förklaringar till ökningen är att läkemedel sätts in betydligt oftare än de sätts ut. Utsättning av läkemedel betraktas ofta som tidskrävande, kompicerat och riskfyllt.
? Det råder också ofta oklarhet kring vem som har ansvaret för uppföljning och omprövning av läkemedelsbehandlingen. Tidspressen och den bristande kontinuiteten i vården gör inte saken bättre. Sammantaget är det betydligt enklare att ta fram receptblocket och förnya ett gammalt recept än att ta den risk som det innebär att sätta ut ett läkemedel, säger Kurt Boman, professor och överläkare vid Skellefteå lasarett som tillsammans med apotekaren Jan-Erik Ögren författat rapporten.
Digitalisanvändning minskade
Det engelska talesättet ?it?s a dirty job, but somebody?s got to do it? kan tyckas passa bra i sammanhanget.
Kurt Boman utförde själv denna typ av grovarbete inom ramen för ett omfattande projekt där man fick användningen av digitalis att minska med mer än 75 procent i Skellefteås sjukvårdsområde mellan 1977 och 1997.
? Vi visade att det faktiskt går att sätta ut läkemedel i stor skala och genom detta långsiktigt förändra en läkemedelsbehandling.
Visserligen är digitalis ett relativt billigt läkemedel, men man kan lätt föreställa sig besparingspotentialen i en satsning på utsättning av exempelvis protonpumpshämmare som idag enligt många ofta förskrivs på relativt lösa grunder. Enligt en SBU-rapport förskrivs dessa medel för cirka 500 miljoner kronor om året på icke godkänd indikation.
Enligt studieförfattarna kan erfarenheterna från digitalisprojektet överföras till många andra terapiområden. En framgångsfaktor är att det finns en hög beredskap för kontinuerlig omprövning av behandlingen hos alla som är involverade i behandlingen; läkare i sluten- och öppenvård, apotekare sjuksköterskor och patienten själv.
Få studier
Enligt Kurt Boman finns förvånansvärt få studier av läkemedelsutsättning.
? Det beror nog på att det handlar om ett mödosamt, tålamodsprövande och inte speciellt glamouröst arbete.
Rapporten utgör en summering av Kurt Bomans och Jan-Erik Ögrens egna erfarenheter och reflektioner på området samt litteraturreferenser.
Författarna beskriver bland annat varför biverkningar, interaktioner, oklar effekt och oklar indikation kan vara skäl till utsättning. Man redogör också för svårigheter, exempelvis bristande incitament om patienten mår bra, psykologiska svårigheter och reboundfenomen, och ger en rad praktiska råd.
? En viktig åtgärd är att tydliggöra förskrivarnas ansvar även för uppföljning och utsättning. Inom slutenvården kan man kanske delegera uppföljningen men den får inte glömmas bort, vilket ofta sker idag, säger Jan-Erik Ögren.