Det är ett oberoende företag som undersökt bemötandet på ett antal apotek i Storbritannien. Genom att skicka ut testpersoner med uppdrag att köpa vissa typer av läkemedel och se vilken typ av information och vägledning de får har de kommit fram till ett resultat som är under all förväntan. Sämst var rådgivningen på mindre och oberoende apotek, skriver nättidningen Pharma Adhoc.
Testpersonerna hade i uppdrag att köpa ett av tre läkemedel som enligt föreskrifter kräver extra information och personlig rådgivning av kompetens personal. Den första gruppen var unga kvinnor som skulle köpa ett så kallat akut p-piller. Där förväntas en utbildad apotekare ta med sig kunden in i ett avskilt rum för att informera om preventivmedel och risker med könssjukdomar.
Det andra scenariot var personer som ville köpa Imigran (suatriptan 50mg). I dessa fall ska personal enligt riktlinjer från det brittiska läkemedelsverket, ställa frågor för att försäkra sig om att patienten har migrän och inte någon annan form av huvudvärk. Men i de flesta fall fick testpersonerna inga frågor alls utan kunde köpa preparatet ändå.
Det tredje testet handlade om att personer skulle köpa läkemedel mot diarré som de uppgav hade pågått sedan de kom hem från en resa till Malaysia för två veckor sedan. Här borde personalen uppmana patienten att söka läkare och informera om olika sjukdomsalternativ vilket de missade i flera fall.
Sämst resultat fick de mindre apotekskedjorna där 50 procent fick omdömet ?otillfredsställande?. Vid flera tillfällen fick testpersonerna ingen eller till och med felaktig information om läkemedlet och hur det ska tas. Den som klarade sig bäst var kedjan Alliance Boots som fick gott betyg, liksom de flesta apoteksavdelningar i större varuhus.
Cecilia Bernsten, ordförande i Sveriges Farmacevtförbund, säger att risken finns för ett liknande utveckling i Sverige.
– Man får vad man betalar för helt enkelt. Vill regeringen ha en bättre rådgivning ute på apoteken måste de vara beredda att betala för det. Ett av problemen i just Storbritannien är att apoteken själva förhandlar om läkemedelspriserna vilket tar både tid och fokus från annan verksamhet, en sådan prismodell är inte önskvärd.
Hon säger också att resultatet är oroande men att det inte går att dra slutsatser av studien om att de stora kedjorna är bättre än de små på att informera.
– Spannet bland de oberoende är ju större, där finns de riktigt bra men också dåliga och vi vet inte hur de har valt de här apoteken. Det jag är mer förvånad över är att stora kedjor som Boots inte får bättre betyg, eftersom de har en organisation där tydliga riktlinjer borde kunna fungera.