Tycker du att synbiverkningar generellt uppmärksammas för lite?
– Tidigare har man inte systematiskt letat efter ögonbiverkningar och framförallt inte förändringar i näthinnans funktion. Men man har blivit mer uppmärksam på det i och med att reaktionerna för epilepsiläke–medlet vigabatrin har blivit kända. Vår elektrofysiologiska avdelning har också blivit mer engagerade i prövningar av nyare läkemedel. Jag tycker att man dels måste bli bättre på att titta på hur näthinnan påverkas i tidiga djurstudier samt att man har med det som en parameter i kliniska studier.
– Vi har nu en modell för att kunna testa näthinnefunktionen på kaniner och då kan man egentligen testa vilket läkemedel som helst.
Vigabatrin kan ge upphov till synfältsdefekter hos omkring hälften av de vuxna patienterna, men kunskapen om orsaken är begränsad. Är det lika vanligt med biverkningar hos barn?
– Så kallad infantil spasm är ett allvarligt och svårbehandlat tillstånd där vigabatrin fortfarande är ett viktigt läkemedel. Men eftersom det är svårt att få barn att medverka till synfältsundersökningar så har man inte vetat hur hög biverkningsfrekvensen egentligen är hos barn.
– Min avhandling visar att barn riskerar att drabbas av nedsatt näthinnefunktion i samma utsträckning som vuxna. Dessutom verkar det som om tidig behandlingsstart ger större risk för utveckling av försämrad näthinnefunktion.
Hur gick du till väga?
– Synfältsundersökningar kräver medverkan från patienten, vilket gör att metoden till exempel inte passar för barn. Då kan man använda en metod där näthinnan stimuleras med ljus av olika våglängd och intensitet. Där har man sett att det finns ett speciellt mönster för hur stimuleringen av tappar och stavar störs när man använder vigabatrin.
Vad är det som orsakar biverkningarna?
– Man har inte vetat vilken del av näthinnan eller ögat överhuvudtaget som skadades av läkemedlet.
– Enligt mina studier ger vigabatrinbehandling upphov till nedsatt näthinnefunktion hos försöksdjur. Dessutom visade mikroskopiska undersökningar av näthinnan att det fanns förändringar i flera olika celltyper.
Går biverkningarna tillbaka?
– Det har varit ett problem att man inte har vetat om syndefekterna är reversibla. I en av våra studier på vuxna kunde vi se att
behandlingen gav bestående synskador.
Patienter som hade tvingats avsluta medicineringen på grund av syn-biverkningar visade vid förnyad synfältsundersökning efter fyra till sex år att både näthinnans funktion och synfältens utbredning var oförändrat försämrade.
Hur mycket påverkar det synen?
– Defekten stör egentligen inte den centrala synskärpan utan leder till att man får inskränkt synfält. Det perifera seendet försämras och i extremfallen blir det en form av tunnelseende. Att delar av synfältet faller bort ute i kanterna kan vara besvärande och i värsta fall kan man som vuxen inte köra bil. Det är naturligtvis särskilt allvarligt för barn.
Du har också tittat på om biverkningarna är dosberoende?
– Det har man inte heller vetat tidigare och enligt de studier jag gjorde så är förändringarna i näthinnan dosberoende.
Finns det fler läkemedel som påverkar synen?
– Ja dels finns det läkemedel vid reumatiska sjukdomar som kan ge påverkan på näthinnan. Sedan finns det ett annat epileptikum, topiramat, som man misstänker kan ge
biverkningar men där har man inte kommit så långt djurexperimentellt och i vår kliniska vardag har vi inte hittat några fall.
