Forskare i Göteborg undersöker möjligheten att även använda diabetes- och fetmaläkemedlet semaglutid mot alkoholberoende. I en aktuell djurstudie prövade de att ge semaglutid till råttor som hade lärts att gärna dricka alkohol.
De behandlade råttorna drack då mindre än hälften så mycket som en kontrollgrupp som inte fått semaglutid. Studien är publicerad i eBioMedicine.
Semaglutid ett bristläkemedel
Substansen semaglutid är en så kallad GLP-1-analog, som imiterar effekterna i kroppen av hormonet GLP-1. Den har på senare tid varit i blickpunkten som ett läkemedel med dubbla användningsområden.
Under namnet Ozempic är den godkänd för patienter med diabetes typ 2. Men den har även visat sig kunna bidra till viktminskning och är godkänd mot fetma under namnet Wegovy.
Båda läkemedlen tillverkas av danska Novo Nordisk som mött en oväntat hög efterfrågan. Det har lett till brist på diabetesläkemedlet Ozempic som även kommit att användas off label för viktminskning.
Samtidigt studerar forskare ytterligare framtida användningsområden för semaglutid. Detta på grund av den effekt som substansen visat sig ha mot olika beroendeproblem. Det finns en rad vittnesmål från människor som fått semaglutid mot diabetes eller fetma och på köpet blivit av med allt ifrån problematiskt alkoholdrickande till shoppingberoende.
Semaglutid mot alkoholberoende
När det gäller alkoholberoende varierar effekten av dagens läkemedel och andra behandlingsmetoder från person till person. Det behövs därför fler alternativ.
Forskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg studerar nu om semaglutid kan bli ytterligare ett verktyg mot alkoholberoende. I den aktuella djurstudien var behandlingsresultatet lovande. Dels mer än halverade semaglutid de alkoholberoende råttornas drickande, och dels höll denna konsumtionsdämpning i sig även vid simulerade återfall.
Personer som är alkoholberoende dricker ofta mer efter en vit period än före, men råttor som fick semaglutid höll nere sin alkoholkonsumtion även efter ett uppehåll.
Gäller sannolikt även människor
Forskarna bedömer att det är mycket sannolikt att resultaten går att överföra till människor.
Elisabet Jerlhag är professor i farmakologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och korresponderande författare.
– Det är naturligtvis skillnad på att göra studier i djur och i människa, och det måste man alltid ta hänsyn till. Men i det här fallet finns tidigare studier på människa, där äldre versioner av diabetesläkemedel som påverkar GLP-1 visat på minskat alkoholintag för personer med både alkoholberoende och fetma, säger hon i ett pressmeddelande.
Påverkar belöningssystemet
I studien försökte forskarna också ta reda på varför läkemedlet minskade alkoholdrickandet. En delstudie på mössvisade att semaglutid påverkar hjärnans belöningssystem. Forskarna tror därför att en minskad belöningseffekt av alkohol kan vara en bidragande orsak.
– Alkohol aktiverar hjärnans belöningssystem vilket leder till att dopamin frisätts, vilket ses både hos människor och djur, säger Cajsa Aranäs, doktorand på Sahlgrenska akademin som har gjort stora delar av arbetet bakom studien.
Denna process blockeras av läkemedlet hos möss, och enligt vår tolkning skulle detta kunna orsaka att den belönande känsla av alkohol minskar.
