Tamoxifen gav effekt på akut mani

Dagens läkemedel för den maniska fasen av bipolär sjukdom tar i genomsnitt mer än en vecka innan de börjar verka och det är inte alla patienter som svarar på läkemedlen. Därför är behovet av bättre och mer snabbverkande läkemedel stort.

Bröstcancerläkemedlet tamoxifen blockerar enzymet proteinkinas C i hjärnan som är överaktivt under den maniska fasen av bipolär sjukdom. Det var anledningen till att forskare vid det nationella institutet för mental hälsa i USA, NIMH, gjorde en studie på tamoxifen som är det enda läkemedel idag som både blockerar enzymet och kan passera blodhjärnbarriären. Studien var ett led i sökandet efter nya läkemedel för bipolär sjukdom. Forskarna påpekar att metoden att utgå från det molekylära målet kan vara en bättre metod än att bara låna läkemedel från andra sjukdomar och hoppas att de är effektiva vid bipolär sjukdom.

Som forskarna förutsett resulterade tamoxifens direkta effekt på proteinkinas C i en snabbare lindring av maniska symtom jämfört med dagens läkemedel som har en indirekt inverkan på enzymet. Läkemedlet tamoxifen kan dock inte användas som långtidsprofylax eftersom det påverkar östrogen.

I den dubbelblinda kontrollerade studien ingick 16 patienter med akut mani som var intagna på en psykiatrisk klinik i Washington. Genomsnittsåldern på de 14 männen och två kvinnorna i studien var 35 år och de var för övrigt fysiskt friska. De behandlades med tamoxifen eller placebo i tre veckor. Efter fem dagars behandling visade tamoxifengruppen en signifikant förbättring av manin jämfört med kontrollgruppen och förbättringen kvarstod under hela studieperioden. Vid slutet av behandlingen var 63 procent av de som fick aktiv behandling förbättrade jämfört med 13 procent för placebo.

Forskarna hävdar att de nu har bevis för att principen fungerar. Genom att ta fram läkemedel som verka direkt på proteinkinas C ökar möjligheterna till bättre och snabbare behandling. Att kunna behandla de maniska faserna snabbare skulle vara värdefullt för många patienter, påpekar forskarna. Beteendet under dessa perioder leder ofta till många praktiska och sociala problem för patienterna.

Resultaten, som publicerats i Bipolar Disorders, bekräftas också av en tidigare studie vid NIMH. Den visade att risken för att utveckla bipolär sjukdom påverkas av en avvikelse i en gen som kallas DGKH och som producerar ett protein som påverkar proteinkinas C.

Mikael Landén, överläkare på Affektivt centrum vid S:t Görans sjukhus tycker att resultaten är teoretiskt intressanta eftersom tamoxifen hämmar proteinkinas C som också påverkas av litium.
-Det gör att man tror att proteinkinas C-hämmare kan bli en ny framkomlig väg i läkemedelsutvecklingen mot mani och bipolärt syndrom.
Han påpekar att det i genomsnitt tar tio år att ställa diagnosen bipolär sjukdom och att litium idag är den vanligaste behandlingen. Där är det största problemet att övertala patienten att ta läkemedlet, det finns en utbredd rädsla för litium.
Bipolär sjukdom utmärks av svåra humörsvängningar mellan depression och mani och behandlas vanligtvis med stämningsstabiliserande läkemedel som litium, valproat och karbamazepin.
För de depressiva perioderna har epilepsiläkemedlet lamotrigin blivit godkänt som förebyggande terapi och det är vanligt att kombinera det med litium. Dessutom används vanliga SSRI flitigt. Det har funnits misstankar om att tilläggsbehandling med antidepressiva läkemedel ökar risken för att utlösa mani, något som varken har bekräftats eller tillbakavisats i tidigare kliniska studier.