Det började i september 2004. Efter att Peter Rost hade läst Marcia Angells kritiska bok ?The truth about the drug companies? skrev han en recension på webbsajten amazon.com, som bland annat säljer böcker. Angells bok beskriver initierat och sakligt hur företagen fungerar och vad som driver dem. Rost tyckte boken var ?skitbra? och höll med om mycket som Angell beskriver där.
– Jag skrev under med mitt eget namn, men inte att jag jobbar på Pfizer. Jag hade inte förväntat att något skulle hända, men bara några dagar senare ringde USA Today, en tidning spridd över hela USA, och ville veta vad jag tyckte om parallellimport. Då förstod jag att mina åsikter var intressanta.
Artikeln i USA Today följdes av fler inslag i både tidningar, radio och tv. Totalt har det blivit uppemot 200 intervjuer. Sedan affären drog igång har Peter Rost varit med på flera, framför allt demokratiska, valmöten under presidentvalskampanjen i höstas, han har vittnat inför den amerikanska kongressen vid två tillfällen, talat inför lokala och statliga lagstiftare och fått ros och ris både inom och utom branschen.
– Allt det här var inte alls planerat från början. Jag har alltid försökt vara rak och ärlig och göra det som jag anser är rätt och riktigt. Långsiktigt tror jag att det är bäst ?business?.
Hans kontroversiella åsikter rör frågan om de nästan dubbelt så höga läkemedelspriserna i USA jämfört med andra länder, och det faktum att någonstans mellan 45 och 76 miljoner amerikaner, runt 20 procent av befolkningen, saknar försäkring. Det gör att de får betala alla sina läkemedel ur egen ficka, oavsett hur mycket eller litet de kostar.
– Men hemligheten är att amerikanska priser inte är dubbelt så höga för alla. Det är bara de oförsäkrade som betalar så mycket, stora uppköpare får rabatt och betalar bara hälften. De enda som inte får rabatt är de som är fattigast, svagast, sjukast, utan försäkring, som inte har någon som förhandlar för sig. Och det är oetiskt. Jag är kapitalist och för en fri marknad, men jag är inte för att suga ut de fattigaste människorna.
Vad blir konsekvensen för dem?
– Det är, enligt Kaiser Health Foundation, att 15 procent av barnen som inte har försäkring inte får de läkemedel de behöver, att 28 procent av vuxna som inte har försäkring inte får läkemedel och att 87 procent av de kroniskt sjuka som inte har försäkring har svårt att få de läkemedel de behöver.
– Därför är det många, speciellt äldre människor, som åker till Kanada för att köpa billigare läkemedel. Eller köper via internet.
Du påstår att 10 000 amerikaner dör årligen för att de inte får sina läkemedel.
– Jag skulle uppskatta att det är så många. Men vi vet inte, det finns ingen studie på det. Men vi vet att läkemedel både räddar och förlänger liv, vilket läkemedelsindustrin också använder i sin reklam. Då är det ganska lätt att räkna ut vad som händer om folk inte får de läkemedel de behöver.
– Det är helt enkelt en rovdrift med människor. Det här är ett rikt land, folk har det bra, men man vill inte dela med sig av sin välfärd. De människor som är drabbade är tyvärr en liten minoritet som av olika anledningar hamnat utanför. Men de är inte speciellt aktiva själva, läser inte tidningar och håller inte på och debatterar.
– Så vi har en majoritet som använder sin majoritet för att behålla både makt och pengar utan att ta hänsyn till minoriteten. Det är möjligtvis demokrati men det är inte moraliskt riktigt. Det är inte ens förnuftigt, eftersom de här människorna, när de får problem och blir sjuka, orsakar samhället mycket större kostnader än vad deras läkemedel skulle göra.
Varför har USA ett sådant system med dålig täckning?
– Därför att USA har ett genomkapitalistiskt system där privat företagande driver allt, inklusive politiken. Även sjukvården är business, vilket gjort att det blivit ett lapptäcke där många stora företag erbjuder sina anställda olika försäkringar.
Kan man ha en hälso- och sjukvård och läkemedelsförsörjning som helt och hållet är business?
– Kan kan man ju men det fungerar inte. Det kostar dubbelt så mycket och ger sämre resultat enligt WHO. Samtidigt finns det många låginkomsttagare som, om de överhuvudtaget röstar, röstar som de alltid gjort, på kongressledamöter som inte driver de här frågorna. Dessutom finns oerhört starka företagsintressen som inte vill förändra det nuvarande systemet.
Vad är din lösning så att alla amerikaner får läkemedel som de har råd med?
– En legaliserad och reglerad fri marknad är första steget mot ett bättre samhälle. Det skulle skapa en kanal för cirka 10-20 procent av läkemedel till lägre priser. Dit skulle framför allt de utan försäkring söka sig.
– Min poäng är att samhället måste säga att det är viktigare att de gamla, som var med och byggde landet, får medicin och inte dör än att skydda vinsterna för ägarna. Det blir ett ekonomiskt avbräck men företagen har råd med ett tufft år eller två.
Vad tycker amerikanerna om läkemedelsindustrin?
– Kaiser Health Foundation kom ut med en undersökning som studerade hur bra jobb läkemedelsindustrin gör. 1997 tyckte 79 procent att de gör ett bra jobb, 2004 tyckte bara 44 procent att de gör ett bra jobb. 73 procent av amerikanerna tycker att kongressen ska låta amerikaner köpa parallellimporterade läkemedel. Dessutom anser 64 procent idag att priskontroll inte skulle påverka forskningen. Just det argumentet har industrin kört i sina kampanjer i flera år men har alltså inte lyckats övertyga allmänheten om.
– Om industrin inte gör något annorlunda, utan fortsätter att arbeta som man alltid har gjort, hamnar man till slut bland företag som arbetar med tobak som ligger längst ner på listan. Det är ju en business som tar livet av människor, inte räddar dem. Man är helt enkelt på väg mot totalkatastrof i vad folk tycker om dem.
Vad måste industrin göra för att vända den negativa trenden?
– Det handlar mycket om prissättningen och vad man gör i sin lobbyverksamhet. Men det är intressant att notera att läkemedelsindustrin aldrig har förlorat i kongressen. Det är samma läge som tobaksindustrin var i för tio år sedan. Problemet är att företagsledningarna i läkemedelsindustrin inte kan se vad som håller på att hända runt hörnet. Eller så bryr de sig inte. Deras jobb är naturligtvis att tjäna pengar och maximera vinst.
– Som företag måste man vara flexibel och vara med och jobba med frågan. Man kan inte sitta och titta i backspegeln när man kör, då krockar man ganska snabbt. De ser nog stupet men de bara fortsätter framåt med full fart istället för att sakta ner eller svänga. Fram tills nu har de inte haft någon anledning att tänka annorlunda.
Vad gör du om ett år?
– Tidigare har jag alltid vetat om det, men för första gången har jag inte en aning. Hade jag vetat för ett halvår sedan vad jag vet nu hade jag inte trott det. Det är svårt att bara se ett halvår fram i tiden. Det är en stor osäkerhet.
Är du en tävlingsmänniska?
– Ja, men jag vill samtidigt göra gott. När jag tänker tillbaka på Sverigetiden när jag var på Wyeth var det ganska kul att spöa upp Astrazeneca och deras Losec med vår Lanzo. Samtidigt som vi tjänade pengar åt Wyeth sparade vi hundratals miljoner kronor till landstingen och skattebetalarna.
Du har familj. Är du och din fru överens om att göra det här?
– Ja, vi? jag? jag är nog mer överens om det än vad min fru är. Jag frågade inte om lov innan jag skrev recensionen. Men sedan pratade vi om det innan mitt första offentliga tal och visst, hon har varit rejält orolig eftersom vi har barn. Men hon står bakom mig.
Hade du gått vidare om du vetat hur reaktionerna skulle ha blivit?
– Det hade varit lättare att fatta beslutet att gå vidare. Men allt är ju bortkastat om det inte händer något.
Vad krävs för att du ska känna att du har lyckats?
– Att få igenom att kongressen godkänner en lag som öppnar upp för en friare marknad med parallellhandel, precis som i Europa.
Vad är tidsaspekten?
– Jag är vanligtvis försiktig av mig, eftersom saker oftast är svårare än man tror. Men när jag pratade med senator Dorgan, som står bakom förslaget tillsammans med senator Kennedy, trodde han att de skulle lyckas få en omröstning i år. Sedan är det mycket annat som ska ske, men kommer beslutet i år kan förändringen nog träda i kraft ett eller ett par år senare.
– Men detta är inte ?rocket science?. Man behöver inte uppfinna hjulet igen. Titta hur Europa har gjort och kopiera det. Sedan kan man börja titta på hur läkemedel ska distribueras på ett effektivare sätt. Här skeppas läkemedel i bulk och dispenseras av varje apotekare som vi sålde mjöl och socker för 100 år sedan.
Peter Rost är hela tiden noga med att påpeka att han talar som privatperson på sin fritid och inte som anställd på Pfizer.
Vad gör du på Pfizer?
– Min titel är ?Vice President, Marketing, Endocrine Care?. Det är Pharmacias gamla område med Genotropin i spetsen.
Får du fortfarande lön?
– Ja då.
Äger du aktier i Pfizer?
– Inte aktier men jag har ganska många aktieoptioner. Så det har stor betydelse för mig att företaget går bra.
Hur är din relation till dina chefer?
– Jag skulle gärna prata om det, men jag kan inte göra det så länge jag arbetar på Pfizer för då skulle de kunna ?förändra min arbetssituation?. Företagets interna regler säger att anställda inte får lov att tala med pressen om företaget. För övrigt handlar inte detta om Pfizer utan om hela läkemedelsindustrin.
Du har liknats vid mannen i Insider, filmen om den amerikanska tobaksindustrin.
– Det finns likheter, men det här är en politisk fråga där jag tar ställning öppet och debatterar som man ska i ett öppet samhälle. Det handlar inte om interna oegentligheter, men tyvärr har läkemedelsindustrin börjat agera på ett sätt så att deras rykte börjar närma sig tobaksbolagens.
Pfizer vill väl helst säga upp dig?
– Jag kan inte svara för vad Pfizer vill göra. men med tanke på att jag kallades till förhör med deras advokater så är de kanske inte helt positiva till min politiska aktivitet.
Har du själv funderat på att sluta?
– Nej, det finns ingen anledning. Det här är ett fritt land där vi har lagar som garanterar politisk frihet. Pfizer är unikt som företag. Jag har aldrig upplevt ett företag som så starkt pushar sina anställda att engagera sig politiskt, kontakta kongressen och att gå och rösta.
– När jag inte betalade 2 000 dollar för att gå på en välgörenhetsmiddag som Pfizer ordnade som stöd för president Bushs återvalskampanj, fick jag ett telefonsamtal från någon som på uppdrag av Pfizers vd uppmanade mig att komma.
– Om man nu som företag engagerar sig så starkt politiskt, och vill få personalen att engagera sig, så kan man ju inte komma och protestera mot vad personalen säger.
Har du blivit uppmanad att säga upp dig?
– Nej. Skulle de uppmana mig till det så skulle de bryta både mot federala lagar som delstatliga lagar.
Har du tid att jobba när du lägger ner så mycket tid på detta?
– Min arbetsbörda har ju inte precis gått upp.
Motarbetar de dig?
– Första gången jag skulle vittna inför kongressen skrev Pfizer ett brev dit och menade ungefär att ?Peter Rost knows nothing about this?. De försökte avråda kongressen från att träffa mig. Men det är illegalt, de får inte på något sätt försöka hindra någon från att vittna inför kongressen, man kan få upp till ett år i fängelse för det.
– Dessutom är lagarna mot förtal starka här. Eftersom de vet att jag arbetat med parallellimport och liknande frågor när jag var på Wyeth kunde de inte gå ut och säga att jag inte kunde något om det. När de trots allt gjorde det i det första brevet kallade justitiedepartementet in mig till en förundersökning. Därför var de mer försiktiga i sitt andra brev för några veckor sedan, där de skrev att ?Peter Rost’s experience is outdated?. Men jag tror inte att senator Ted Kennedy skulle bjudit in mig att vittna inför senaten i februari om jag inte visste vad jag pratade om.
Har du fått några hot eller påtryckningar från Pfizer?
– Nej, det sista som hände var advokatförhören, där Pfizer ville veta allt jag gjort och alla jag träffat och till och med var jag sovit någonstans.
– På justitiedepartementet sa chefsåklagaren att om din arbetsgivare gör något mer, om de hämnas på något sätt för den här aktiviteten, så vill vi att du ringer på en gång. Vilket jag också informerade Pfizer om.
Och det är väl Pfizer medvetna om?
– Jag såg till att de blev medvetna om det.
Har du fått några andra jobberbjudanden?
– Nej, det har varit ganska tyst och lugnt.
Varför skulle kongressen häva importförbudet på läkemedel redan i år?
– Därför att det nu finns en majoritet för förslaget, man är ute tidigare i kongresscykeln och man försöker baka ihop det med andra lagförslag som motståndarna vill ha igenom.
– Förra året vägrade majoritetsledaren i senaten att sätta upp det på dagordningen så det gick inte att rösta om det, trots att det då fanns en majoritet som ville ha en förändring och att representanthuset redan godkänt en lag att slopa handelshinder för läkemedel.
Stoppades förslaget för att skydda amerikansk läkemedelsindustri?
– Ja. Industrin är viktig och erbjuder många jobb, men få har tagit upp det faktum att hälften av de tio största läkemedelsföretagen är utländska bolag. I de länderna får inte amerikanerna sälja sina produkter till vilka priser som helst. De får inordna sig i olika referensprissystem. Men här i USA tillåts de europeiska bolagen att komma in och skörta upp de amerikanska skattebetalarna. Det verkar inte helt logiskt.
Har industrin en stark lobbyorganisation?
– Ja. Det finns fler lobbyister på Capitol Hill än vad det finns kongressledamöter, någonstans mellan 600 och 700. Det säger ganska mycket.
Sover du gott om nätterna?
– Ja, mycket gott.
Fotnot: I nästa Läkemedelsvärlden berättar läkemedelsmyndigheten FDA och industriorganisationen PhRMA varför de inte vill tillåta parallellimport till USA.
