WHO utfärdade 1988 ?Etiska regler för läkemedelsreklam?. Enligt dessa bör läkemedelsrepresentanterna tillhandahålla ?fullständig och objektiv information? för varje produkt, i form av produktresumé eller annat dokument med jämförbart innehåll.
För att öka trycket på medlemsstaterna antog WHO 1999 en resolution, där staterna uppmanades att stifta lagar eller utfärda förordningar grundade på principerna i de etiska reglerna.
Detta har skett i Frankrike. Där är läkemedelskonsulenterna, enligt lag, ålagda att alltid överlämna produktresumén samt utlåtandet från en myndighet, som bedömer läkemedlens medicinska nytta.
Men i Sverige finns ingen motsvarighet till detta. De etiska regler, som gäller i Sverige, har ensidigt utformats av Läkemedelsindustriföreningen. Övervakningen av reglerna sker av Informationsgranskningsmannen, IGM, och av NBL, Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation, som domineras av industrins representanter.
Ska baseras på produktresumén
I förordet till reglerna sägs det att dessa ?står i samklang med WHO:s etiska regler?. Men detta stämmer alltså inte. Ingenstans i de svenska reglerna finns det någon formulering, som innebär att direktinformationen till läkarna måste förenas med officiell dokumentation.
? Här i Sverige har det aldrig framförts något sådant krav, varken från läkarnas organisationer eller från någon annan, säger Ulf Edstedt som är vd i Läkemedelsindustriföreningen. Han tillägger:
? Utgångspunkten i reglerna är att all information ska vara grundad på produktresumén. Denna ska också kunna tillhandahållas på begäran. Detta anser jag vara tillräckligt.
Eva Nilsson Bågenholm är ordförande i Läkarförbundets läkemedelsråd. Hon tror inte att ett krav på offentlig dokumentation skulle tillföra särskilt mycket:
? Man kan sätta upp hur många regler som helst, men det går ändå alltid att hitta kryphål.
Enligt Eva Nilsson Bågenholm är det stora problemet att informationen till läkarna domineras av läkemedelsföretagen. Hon ifrågasätter också metoderna för informationen:
? De gåvor, som utdelas i samband med informationen, är oftast obetydliga: pennor, papper och liknande. Men det förekommer erbjudanden som gränsar till bestickning. Det kan till exempel handla om resor, som mer liknar semester än fortbildning.
Dessutom har Nilsson Bågenholm noterat att läkemedelsföretagen i allt högre utsträckning inriktar sig på att bearbeta läkarna individuellt.
? Den här typen av marknadsföring har ökat väsentligt under senare år. Jag anser att den utgör en avart.
Läkarna bestämmer själva
Vid gemensamma sammankomster hjälps ju läkarna åt att värdera informationen. Vid enskilda besök, däremot, är läkaren ofta stressad och kan då inte alltid vara så ifrågasättande som han/hon borde vara.
? Dessutom blir det svårare att värja sig som läkare om man skaffat sig en personlig kontakt med konsulenten. Och det är just vad konsulenterna satsar på. De lär sig snabbt vem man är och var man tidigare setts. Små gåvor, luncher och ibland resor gör att relationen byggs upp snabbare.
Ulf Edstedt kommenterar:
? Det strider mot reglerna för läkemedelsinformation att erbjuda resor, som inte är motiverade ur informationssynpunkt. Reglerna säger att erbjudanden, som är riktade till enskilda läkare, måste godkännas av huvudmannen. Eventuella överträdelser kan anmälas till den nämnd, som övervakar reglernas efterlevnad.
På frågan om huruvida läkemedelskonsulenterna mer än tidigare satsar på att bearbeta läkarna individuellt, svarar Edstedt:
? Jag har inte tillgång till någon statistik om detta. Men i sista hand är det ju alltid läkarna själva som bestämmer om de vill ta emot besök eller inte.