Läkemedel med bisfosfonater används för att behandla benskörhet, osteoporos. De verkar genom att inaktivera de celler som bryter ner ben och minkar på så sätt risken att benskörheten leder till frakturer. Men det har funnits misstankar om att just bisfosfoneterna också kan öka risken för en annan typ av benbrott, vilket svenska forskare nu pekar på att det gör.
Professor Per Aspenberg vid Linköpings universitet är en av dem som har tittat närmre på sambandet. I en studie har han och kollegor tittat på uppgifter från 12 777 kvinnor över 55 år som drabbats av lårbensbrott. Av dessa hade 59 så kallade utmattningsbrott och av dessa hade nära 80 procent behandlats med bisfosfonater. Motsvarande siffra bland obehandlade var 10 procent. Utmattningsbrott uppstår när sprickor i benet inte läks som de ska och kan beror på att bisfosfonaterna också förhindrar en naturlig nedbrytning av ben.
Studien, som publicerats i New England Journal of Medicine, visade också att om kvinnorna slutade ta bisfosfonater så minskade risken att drabbas av benbrott snabbt.
– Det kan tala för att man bör använda bisfosfonater som doseras sällan och att man bör sluta efter några års behandling, säger Per Aspberg i en presskommentar.
Han betonar också att bisfosfonaternas positiva effekt överväger de negativa eftersom de kraftigt minskar risken för frakturer vid osteoporos.
https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1010650