När företrädare för myndigheter, landsting och läkemedelsföretag samlades för att diskutera biosimilarer var det tydligt att ingen riktigt vet vilka konsekvenser dessa får, eller hur införandet ska gå till. Vid seminariet, arrangerat av Dagens Medicin Agenda, var det i alla fall tydligt att prispressen inte förväntas bli särskilt omfattande.
– Biosimilarer ligger omkring 25 procent lägre i pris än originalprodukten men för vissa grupper handlar det om bara 5 procent, sade Jonas Lindblom, medicinsk utredare på TLV.
För generika brukar man prata om en 70-80-procentig prissänkning jämfört med innan patentutgång av originalprodukten. Att samma konkurrens inte uppstår för biologiska läkemedel beror bland annat på att det är betydligt mer omfattande att få en biosimilar godkänd. Det handlar om komplexa molekyler och att tillverkaren ska bland annat få ok för tillverkningsprocessen och göra egna kliniska studier.
– Biosimilarer är heller inte utbytbara på apotek utan ett byte sker på förskrivarens initiativ. Att få till en konkurrens blir en utmaning, sade Jonas Lindblom.
Trots att de ofta beskrivs som en nyhet så finns redan idag 13 varianter eller kopior av biologiska läkemedel godkända på den europeiska marknaden. Det är varianter av tillväxtproteiner som somatropin, erytropoetin och filgrastim.
– För dessa har de nationella besparingar legat på 20-30 procent men när vi har upphandlat blir prissänkningen upp till 70 procent, sade Mikael Svensson från SKL och landstinget i Östergötland.
Han menade att nu när biosimilarer till storsäljande läkemedel som TNF-hämmare kommer behöver sjukvården tänka över sina strategier och förbereda sig i god tid för både upphandling och införande. Genom samarbete mellan landsting är det större chans till prispress menade han och tog Norge som exempel där patentet för Remicade (infliximab) gått ut.
– Där har man en nationell upphandling och fått två anbud med priser som ligger 39 respektive 33 procent lägre än originalet.
Bengt Ljungberg från Läkemedelsverket beskrev också varför biosimilarer inte bedöms vara utbytbara på apotek.
– Dels har vi inte fullständig kunskap om de immunologiska reaktioner som uppstår vid behandling, varken med biologiska läkemedel eller biosimilarer. Det finns också en oro för att täta byten av biologiska läkemedel ökar risken för immunologiska reaktioner vilket man vill undvika. Sen tillhandahålls de tillsammans med olika former av hjälpmedel vilket försvårar byte.
Att en biosimilar automatiskt får godkänt för alla indikationer som referensprodukten är indicerad för, trots att den inte testats kliniskt för alla, oroade representanter för patientorganisationer. Bengt Ljungberg menade att det är att bedöma som säkert.
– Skulle vi kräva mer skulle vi till slut inte spara några pengar på biosimilarer.
