I Sverige finns cirka 800 företag som är aktiva inom läkemedelsområdet, medicinteknik och bioteknik. Tillsammans sysselsätter de mer än 40 000 personer. Av dem arbetar ungefär hälften i
läkemedelsindustrin och av dem är återigen hälften anställda av Astrazeneca.
Så när det globala läkemedelsföretaget flaggar för neddragningar skakar fundamentet inom svensk life science. Så också denna gång när företaget meddelade att forskningsanläggningen i Lund ska läggas ned.
Även om beskedet var väntat och även om neddragningen tycks bli mindre än befarat den här gången dök de politiska utspelen upp. Oppositionen med socialdemokraterna i spetsen hävdar syrligt att regeringen är mer intresserad av hushållsnära tjänster än att stötta den viktiga läkemedelsindustrin. Alliansregeringen å sin sida visar på sin handlingskraft genom att bland annat hänvisa till att man är den regering som satsat mest på forskning, 585 miljoner per år går till den medicinska forskningen och Tobias Krantz statssekreterare Peter Honeth hävdar att bland annat omregleringen av apoteksmarknaden kommer att visa sig främja läkemedels-industrin.
Astrazeneca är idag det enda stora läkemedelsbolag som bedriver tidig forskning i Sverige. Frågan är förstås hur länge till.
– Det är en bra fråga som jag inte kan sia om, svarar Christer Köhler, just nu är vice forskningschef på Astrazeneca, men från 1 maj blir chef för avdelningen neurovetenskap och smärta.
– Om forskningsanläggningarna är kostnadseffektiva kommer företaget givetvis att bedriva forskning här.
Nedläggningen av forskningscentrat i Lund med 900 anställda är just en del i den företagsstrategin. Han beskriver Europa och USA som mogna marknader och mogna kompetensområden.
– Det handlar inte om att lämna något forskningsområde, utan om att vara på färre ställen. Den respiratoriska forskningen som bedrivits i Lund flyttas till Mölndal.
Att man samtidigt minskar på personalstyrkan, oklart hur mycket eftersom en del kommer att erbjudas anställning i Mölndal, beskriver han som effektiviseringar som behöver göras med jämna mellanrum.
Nedläggningen i Lund är förstås ett hårt slag för arbetsmarknaden. Men samtidigt tycks en del analytiker ha en ganska tillbakalutad inställning. Big Pharmas tid är sedan länge förbi och nu är det bioteknikföretagens.
– Jag tror resultatet blir att vi får fler små biotechföretag, säger till exempel Liselott Sten-udd, ansvarig för Life Sciences på konsultföretaget Pricewaterhous Coopers.
– Min känsla är att de stora läkemedelsbolagen kanske inte har samma fokus på just forskning, utan mer på försäljning, marginal och bruttovinst.
Att de drar ned på forskning kan till och med vara till fördel.
– Forskarna kommer att skaffa sig nya jobb. Tittar vi generellt på Big Pharma går det ju mot att allt mer forskning sker på mindre företag och att de stora förvärvar det man tycker är intressant, säger hon.
Christer Köhler och också en del analytiker menar dock att de små bioteknikföretagen behöver de stora. Idag kan man inte, menar han, egentligen tala om vad som sker »inne i huset« och utanför.
– Vi är viktiga för bioteknikföretagen och för akademin eftersom vi fångar upp upptäckterna och kan göra dem till innovationer. De små klarar helt enkelt inte att driva ett nytt läkemedel till registrering.
– I Sverige skulle det egentligen behövas åtminstone ett stort bolag till för att boosta upp miljön ännu mer, säger han.
Även om Astrazeneca är ett globalt bolag vars strategier en svensk regering de facto inte har så stor möjlighet att påverka, finns det förstås ett och annat som kan påverka om man behåller forskning här.
I en del länder har man en minister som specifikt ansvarar för life science sektorn. Det tycker Christer Köhler regeringen borde fundera på.
– Långsiktigt behöver man fundera på hur man säkerställer en livlig biotechmiljö, en stark akademisk forskning och hur man underlättar för företag som oss att få spetkompetens till oss. Ett sätt är skattelättnader.
Det som saknas för att de mindre bioteknikföretagen ska kunna utvecklas är enligt Liselott Stenudd något hon kallar »mjuka pengar« till de mindre bioteknikföretagen.
– Det avsätts en hel del statliga medel till universiteten, men företag som är igång har betydligt svårare att få pengar och det tar tid att utveckla sina produkter.
Ett illavarslande tecken är att ungefär hälften av de cirka 50 ej börsnoterade bioteknikföretagen i Medicon Valley Alliance riskerar att läggas ned mycket snart eftersom de har akut brist på pengar, enligt Stig Jørgensen, vd för Medicon Valley Alliance.
Precis som Christer Köhler menar han att den så kallade expertskatten behöver reformeras ytterligare – alltså större skatte-lättnader. Och liksom Liselott Stenudd efterlyser han nya friska pengar i strategiska tillväxtfonder. Han anser också att det behövs en central organisation som marknadsför och koordinerar läkemedelsprövningar så att det blir enkelt för företag att genomföra sådana.
