Boehringer Ingelheim (BI) och Pfizer marknadsför gemensamt en bronkdilaterare, Spiriva (tiotropiumbromidmonohydrat), indikerad som underhållsbehandling för lindring av symtom hos patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL. I marknadsföringen har företagen bland annat använt två broschyrer med liknande layout som sänts som direktadresserade försändelser till förskrivare. Läkemedelsverket har anmält broschyrerna till NBL. I ärendet har BI företrätt båda företagen.
Den ena broschyrens framsida visar en man och den andra en kvinna. För båda personerna anges ett förnamn, ålder, medicinering och personliga data samt att de är före detta rökare. Finstilt anges i båda broschyrerna att patienten på bilden inte är en verklig person utan är en sammansatt profil baserad på riktiga patientintervjuer.
I sin anmälan skriver Läkemedelsverket att intyg av enskilda personer inte får användas i marknadsföring. Fallbeskrivningar ska vara utformade som typfall och vara fria från subjektiva värderingar. Verket menar att företagen kringgår denna regel genom att skapa fingerade personligheter och lämnar detaljerade beskrivningar om social status, personlig historia, medicinering, själslig vånda och lättnad efter medicinering med Spiriva. Genom bilden av ett verkligt ansikte intill texten på framsidan förstärks intrycket av att det handlar om en verklig patient som framför sina egna åsikter.
BI bestrider anmälan och anser att broschyrerna är utformade efter informationsreglerna. Att producera trycksaker med fotomodeller som ska illustrera patienter måste anses vara legitimt och förekommer ofta. De angivna citaten innehåller inte några subjektiva värderingar rörande Spiriva utan handlar om hur en KOL-patient kan känna sig, och om omhändertagandet och behandlingen i stort, menar BI.
Bestämmelsen om att intyg från enskilda patienter inte får användas i reklam går tillbaka till 1986 när NBL yttrade att subjektiva erfarenheter från enskilda patienter ej får förekomma på grund av en uppenbar risk att sådan information brister i balans. Dock menade NBL redan då också att fallbeskrivningar kan användas för att exemplifiera indikationer för och effekt av ett läkemedel. Men då ska enskilda patienter inte namnges.
NBL anser att vid en flyktig genomläsning av broschyrerna förmedlar de intrycket att det rör sig om intyg av enskilda patienter och att de innehåller subjektiva värderingar som inte får förekomma i fallbeskrivningar. Dock bedöms överträdelsen av informationsreglerna som mind- re allvarlig varför Boehringer Ingelheim ska betala en NBL-avgift om 40 000 kronor.
