Svenska forskare sätter ljuset på hur viktigt det är att tidigt upptäcka patienter som har risk för att utveckla så kallad behandlingsresistent depression. I en studie, som har publicerats i JAMA Psychiatry, visar de nu att dessa patienter har drygt 20 procents högre risk att dö, jämfört med andra deprimerade patienter.
Undersökt effekten av behandlingsresistent depression
Depression behandlas vanligen med antidepressiva läkemedel eller psykoterapi. De finns dock en betydande andel patienter som inte blir friska trots behandlingen. Dessa patienter har vad som kallas en behandlingsresistent depression.
I den nu aktuella studien har forskare från Karolinska institutet och Centrum för psykiatriforskning undersökt vilken effekt en behandlingsresistent depression kan ha, både på individ- och samhällsnivå.
Studien var en populationsbaserad observationsstudie där drygt 145 000 patienter med depression ingick. Den data som forskarna har använt kommer från bland annat Region Stockholms administrativa vårddatabas och Försäkringskassan.
Forskarna kunde identifiera 158 000 depressiva episoder mellan åren 2012 och 2017, varav drygt 12 000 var av behandlingsresistent karaktär.
Högre risk att dö
Resultatet visade att patienter med behandlingsresistent depression hade 23 procents högre risk för att dö jämför med de andra patienterna.
De patienter som hade depression som var behandlingsresistent hade också dubbelt så stort resursutnyttjande i öppenvården, dubbelt så hög sjukfrånvaro och tredubbelt antal slutenvårdsdagar.
I gruppen med behandlingsresistent depression såg forskarna dessutom en ökad samsjuklighet med andra psykiatriska tillstånd som till exempel ångestsyndrom, sömnstörning, substansbrukssyndrom och självskada.
Men något forskarna också kunde se i studien var att det gick att förutse risken för behandlingsresistent depression redan vid det första tillfället som personen fick en depressionsdiagnos. Den viktigaste prognostiska faktorn var självskattat depressionsdjup.
– Det är viktigt att tidigt identifiera patienter med risk för att utveckla behandlingsresistent depression eftersom det leder till ett stort individuellt lidande och en stor börda för samhället, säger Johan Lundberg, adjungerad professor i psykiatri vid institutionen för klinisk neurovetenskap, samt vårdprocessansvarig överläkare vid Norra Stockholms psykiatri, i ett pressmeddelande.
Behandling tog längre tid
I snitt tog det 1,5 år för patienterna med depression som var behandlingsresistent att genomföra två behandlingsförsök, vilket är flera månader längre än vad som skulle rekommenderas för att utvärdera om en depressionsbehandling fungerar. Att ha tätare byten av behandlingar som inte fungerar skulle vara till stor hjälp, anser Johan Lundberg.
– Det rör en patientgrupp med stort vårdbehov som tycks kunna identifieras tidigare än i dag med ökad användning av enkla kliniska hjälpmedel. Deras vård och behandling utifrån studieresultaten borde kunna förbättras påtagligt genom tätare behandlingsbyten och ökad användning av de behandlingar som rekommenderas vid behandlingsresistent depression, till exempel läkemedlet litium, än vad som var fallet i studiematerialet.
