Användningen av epiduralblockad hos förstföderskor med vaginal förlossning har ökat från 20 till 45 procent sedan 1990. Samtidigt har användningen av andar smärtstillande medel som paracervicalblockad som injiceras på varsin sida av livmoderhalsen och bäckenbottenbedövning minskat radikalt under samma period. Det framgår av siffror från Socialstyrelsen som presenteras i rapporten Graviditeter, förlossningar och nyfödda barn.
Rapporten visar att det finns stora skillnader mellan olika landsting i hur vanligt det är med epiduralblockad. Rikssnittet ligger på 45 procent och högst är användningen i Stockholm där 55,5 procent av förstföderskorna med vaginal förlossning får den smärtlindringen. Minst vanligt är det i Skåne där siffran ligger på bara 30 procent. Att det är sådana skillnader kan bero på flera saker.
– Vi har inte tittat närmare på det men man kan tänka sig att det finns skillnader i tradition och kultur på olika sjukhus, säger Anna Lindam på Socialstyrelsen.
För att lägga en epiduralblockad krävs att en det finns en narkosläkare tillgänglig och vid hög belastning kan det vara så att all som vill inte får möjlighet. Skillnaderna kan också avspegla variationer i förberedelsearbete som föräldrarutbildningar.
Sett till hela landet är epiduralblockad betydligt vanligare bland förstföderskor än omföderskor. Bland omföderskorna är det drygt 18 procent som får den typen av smärtlindring. Bäckenbottenbedövning eller pudensblockad som det också heter, var populärt på 70- och 80-talen då det användes vid 70 procent av alla förlossningar. Siffran är nu vara nere på ett 4 procent i riket vilket beror på att metoden anses hämma värkarbetet i slutskedet av en förlossning. Ett undantag är Norrlands Universitetssjukhus där 18 procent av förstföderskorna får pudensblockad.