Sedan starten av det svenska Riks-Hia-registret 1995 har användningen av läkemedel hos hjärtinfarktpatienter ökat. Under samma tid har också mortaliteten sjunkit. Men användningen av läkemedel skiljer sig stort mellan svenska sjukhus.
Mellan 68 och 97 procent (i snitt 88 procent) av patienterna får betablockerare, användningen av lipidsänkare ligger på mellan 45 och 92 procent (71 procent i snitt) och andelen patienter som får ACE-hämmare ligger på mellan 19 och 85 procent (52 procent i snitt).
? Det är en stor spridning som inte kan förklaras bort. Det tyder på stor variation i kvaliteten, säger Bertil Lindahl, överläkare vid kardiologkliniken vid Uppsala akademiska sjukhus.
Han menar att minst 80 procent av patienterna ska ha betablockad, runt 60-70 procent
ACE-hämmare och minst 60-70 procent lipidbehandling.
? Vi vet från vetenskapliga studier hur vi ska behandla hjärtinfarkt. Då är det allvarligt att en grupp patienter inte får den behandlingen. Samtidigt vet vi att det finns en tröghet i systemet. Det tar tid att få ut den nya kunskapen, fortsätter Bertil Lindahl, som också är biträdande chef vid UCR, Uppsala kliniska forskningscentrum, som driver Riks-Hia.
Lätt att glömma åtgärder
Bertil Lindahl menar att man på många ställen tror att man behandlar enligt vårdprogram och nationella riktlinjer, när man i verkligheten inte gör det. På vissa sjukhus finns dessutom auktoriteter som inte tror på det som står i riktlinjerna utan behandlar utifrån sin egen övertygelse.
? Slutligen är det många insatser att göra för varje patient. Om det då inte finns bra rutiner är det lätt att glömma någon åtgärd, säger Bertil Lindahl.
Utifrån statistiken går det inte att säga att ett läkemedel eller en behandlingsåtgärd ensamt påverkar dödligheten, menar Bertil Lindahl.
? Det handlar om sjukhusets samlade åtgärder. Ju mer aktivt sjukhuset är desto lägre är dödligheten. Därför måste vi jobba bort den stora variationen.
