Enligt den ursprungliga modellen i läkemedelsreformen skulle det ske en reglering mot det generella statsbidraget från och med 2001. Men staten och landstingen har haft svårt att komma överens om vilken modell som ska styra läkemedelsanslaget till landstingen och därför tillsattes en arbetsgrupp som nu har lämnat sitt förslag.
Den föreslår att statens bidrag för landstingens läkemedelskostnader utgår från befolkningens fördelning på ålder och kön samt sociala och ekonomiska förhållanden. I dag fördelas statsbidragen så att det landsting som förbrukar mest läkemedel också får mest pengar.
Behovrelaterade kostnadsdata krävs
För att kunna fördela pengarna efter behov krävs individbaserade kostnadsdata. Apoteket AB har data över alla receptuttag på individnivå, men receptregistreringslagen gör att detta material inte får användas.
Gruppen föreslår att man använder en metod som praktiseras i Skåne där man tar hänsyn till hur behovet av läkemedel varierar inom en och samma köns- och åldersgrupp. Skillnaderna fångas upp genom att man tar hänsyn till hur den relativa besöksfrekvensen till läkare varierar beroende på skillnader i socioekonomisk struktur. Skillnader i hur ofta olika grupper av individer besöker läkare har också stark koppling till skillnader i ohälsa, menar utredarna.
Vinnare och förlorare
Om man utgår från kostnaderna 2000 och jämför med utfallet i denna modell skulle landsting med relativt höga kostnader få en lägre ersättning jämfört med sina faktiska kostnader. Det gäller till exempel Kronoberg, Norrbotten och Västra Götaland.
Landsting med relativt låga kostnader skulle däremot få en högre ersättning jämfört med sina faktiska kostnader, exempelvis Örebro, Jämtland och Västmanland.
