Kommittén för prisreglering av läkemedel föreslår ett nytt system för prisbildning på läkemedel. En ny oberoende myndighet skall fastställa enhetliga utförsäljningspriser från apotek samt högsta inköpspris. Under inköpspriserna finns möjlighet till fri prisbildning och sjukvårdshuvudmännen får därmed ett reellt inflytande på både apotekens inköpspris och ersättning. Förslaget innebär också att delar av apotekens verksamhet kommer att bli föremål för en mer tydlig och direkt konkurrens, i och med att vissa delar av apotekens verksamhet skall finansieras utanför läkemedelsförmånen.
Marianne Boive på Landstingsförbundet, sakkunnig i kommittén, är i ett särskilt yttrande missnöjd med att kommitténs direktiv inte gjort det möjligt att göra en analys av för- och nackdelar med en fri prissättning.
Ny myndighet till Uppsala
Kommittén föreslår en ny myndighet med ansvar för prisreglering som bör få förstärkta resurser och en vidgad kompetens. Myndigheten bör ligga i Uppsala så att man kan ha ett nära samarbete med Läkemedelsverket. I andra hand föreslår man en utlokalisering av RFVs läkemedelsenhet till Uppsala. Kommittén tycker inte att det är motiverat att flytta verksamheten från RFV till någon annan myndighet.
Den ersättning som Apoteksbolaget får idag täcker en mängd olika apotekstjänster. Enligt kommitténs mening bör bara så kallade grundläggande apotekstjänster ersättas ur läkemedelsförmånen. Exempel på sådana grundläggande apotekstjänster, som också skall utgöra villkor för rätt att bedriva apoteksverksamhet, är producentobunden information som ges till konsument och att personalen ur säkerhetssynpunkt har viss kompetens. Andra skyldigheter kan gälla öppettider, geografisk lokalisering, placering av affärslokal och viss lager- och leveransberedskap. En annan verksamhet som kan bli en förutsättning för att driva apotek är skyldighet att dokumentera och tillhandahålla statistik på läkemedelsområdet.
Ersättningen för de grundläggande apotekstjänsterna skall fastställas av den nya myndigheten.
Det som kommittén kallar tilläggstjänster skall finansieras utanför läkemedelsförmånen och i konkurrens med andra aktörer på marknaden. Exempel på tillläggstjänster är utbildning och producentobunden information till hälso- och sjukvården, medverkan i läkemedelskommittéer, tjänster som ersätter sjukvårdstjänster som dosdispensering och inkoppling av hemdialys samt distribution av olika saluförda produkter.
Landstingen kan pressa priset
Den statliga prisregleringen kompletteras med en möjlighet för industrin och sjukvårdshuvudmännen att genom direkta förhandlingar träffa individuella överenskommelser om lägre inköpspriser till apotek än det maximala inköpspris som myndigheten fastställt.
Landstingen får därmed ett större inflytande över den egentliga prisbildningen. På det sättet får man en nödvändig koppling mellan kostnadsansvar och befogenhet. Enligt utredningen blir det både pris- och kostnadspåverkande. En eventuell vinst tillfaller respektive landsting.