Stärk patientens rätt

Patienträttigheter är för närvarande föremål för lagstiftning i flera europeiska länder. Det genomgående uppsåtet är att förskjuta gällande lagstiftning, som bygger på skyldigheter för personal, mot rättigheter för patienter. Den under decennier vidmakthållna devisen för skattefinansierade verksamheter, att dessa på bästa sätt tillvaratar konsumenternas intresse, har kollapsat. Undersökningar visar att vårdpersonal anser sig hjälpa patienter i mycket högre utsträckning än vad dessa själva anser sig blivit hjälpta. En IHE-studie från 1995 om patienternas inställning till sjukvården visade att endast 6% av de intervjuade instämde i påståendet att ?läkare i allmänhet är så duktiga att det inte spelar någon roll vem man blir behandlad av?.
Som underlag för en ny svensk lagstiftning kom i november ett delbetänkande från HSU-2000 med den tvetydiga titeln Patienten har rätt. Utredningen för fram ett antal bra förslag till utvidgning av patientens rättigheter: rätt till information om alternativa behandlingsmetoder, rätt att i högre utsträckning välja behandling liksom s k second opinion vid allvarlig sjukdom samt rätt för patienten att få sina synpunkter dokumenterade i journalen. Bäst av allt är kanske förslaget att samla all lagstiftning om patienträttigheter, som idag finns utspridda i hälso- och sjukvårdslagen, patientjournallagen, åliggandelagen m fl, i en patientlag.
I långa stycken är dock betänkandet ett fagert tal om utvidgade patienträttigheter, som inte är juridisk bindande. Erik Borgenhammar kallar detta för ?kvasijuridiska rättigheter? i sin nyligen utgivna bok Våga vara vårdkonsument. Exempel på dessa är rätten att välja läkare (t ex specialist utan remiss), vårdgarantier samt rätten att höra en annan läkares uppfattning s k second opinion. Dessa rättigheter bör enligt utredningens majoritet föreligga ? så länge de inte kolliderar med rådande landstings- och kommunalpolitik.
Patientens ställning i vården kan bedömas efter olika kriterier: graden av legala rättigheter, möjligheten att ta reda på vilka dessa är samt möjligheten att klaga och snabbt få sin sak prövad. Få patienter vet idag att de har rätt att läsa och kopiera sin journal och ca 90% av allmänheten vet inte var man skall klaga på dålig vård, trots att HSAN funnits sedan tidigt 80-tal.
Motståndet mot ökade patienträttigheter har varit stort inom sjukvården, särskilt bland läkare. Vem minns inte Läkarförbundets ömkliga agerande i samband med husläkarreformen. Förbundet ansåg det oetiskt att läkarna konkurrerade om patienterna ? de fick inte ens framträda med foto. Motståndet fortsatte vid SPRI-forum 1995, som handlade om patienträttigheter. Läkarsällskapets ordförande hade då invändningar mot att läkares vårdresultat publiceras. Svensk förening för allmänmedicins motstånd mot att ange diagnoser på recepten är det senaste barrikadbygget i försvaret mot ökat patientinflytande.
I betänkandet Patienten har rätt saknas förslag på patienträttigheter inom läkemedelsområdet, trots att patienten själv betalar en allt större del av kostnaden för sina läkemedel. Vi föreslår följande baslista på rättigheter:
? rätt att få adekvata råd om läkemedel av dem som förskriver och lämnar ut dem
? rätt att få diagnosen utskriven på receptet,
  för att bl a kunna få en second opinion beträffande läkemedelsvalet
? rätt att välja generika
? rätt till periodisk revision av läkemedelsterapier
? rätt att få veta vilka apotek som är bäst
? rätt att kunna ta del av registeringsunderlaget för godkända läkemedel
Det är inte många år sedan FASS var förbjuden frukt för patienterna. Idag kan de gå in på Läkemedelsverkets hemsida och själva läsa produktresuméer och monografier för sina läkemedel. En utförligare bedömning, European Public Assessment Report (EPAR) finns för europaregistrerade läkemedel på EMEAs hemsida. Ett rimligt patientkrav är att resuméer och monografier är lättillgängliga och utförliga.
Röster har höjts för att diskussionen om olika läkemedels plats i terapin, nyligen aktuell för kalciumantagonisterna, skall föras i fackpressen för att inte oroa patienterna. Det är en ohållbar linje. Dels därför att fackpressen inte är något slutet rum, men framför allt därför att patienten har rätt att ta del av den osäkerhet/oenighet bland experter, som gäller för vissa terapier. Patientens kunskap om sin egen sjukdom och möjligheterna/svårigheterna att bota den, leder på sikt till större delaktighet i behandlingsbesluten. Detta utgör i sin tur en värdefull grund för bättre compliance och snabbare tillfrisknande.