En genomgång av resultaten från 33 företagsfinansierade så kallade ?head-to-head?-studier mellan 1966 och 2003, i vilka jämförbara antipsykotiska läkemedel jämförts, visar att omkring 90 procent av resultaten påverkades i positiv riktning för det sponsrande företaget. Genomgången publiceras i The American journal of psychiatry (2006: 163; 185-94). De läkemedel som ingått i de granskade studierna är bland annat risperidon (Risperdal), klozapin (Leponex), och olanzapin (Zyprexa), samtliga tillhörande den andra generationens antipsykotiska läkemedel.
Då orsakerna till dessa partiska resultat analyserades, visade det sig att kriterier för att ingå i studier, statistisk bearbetning och studiemetod, samt hur forskarna formulerade sig då forskningsresultatet presenterats, var viktiga faktorer. Men den kanske tydligaste faktorn var val av dos på läkemedel.
Dosval påverkar inte
Studier med exempelvis risperidon, och som finansierats av tillverkaren Johnson & Johnson (i Sverige Janssen-Cilag AB), användes doser på 2 mg till 6 mg per dag, i vissa fall ännu lägre doser då det har rört sig om äldre patienter, medan betydligt högre doser användes då konkurrerande bolag genomförde jämförande studier med risperidon. Högre doser gav ingen förbättrad terapeutisk effekt. Däremot ökade frekvensen biverkningar, vilket konkurrerande bolag gärna framhöll då deras egna studier avrapporterades. Då olanzapin ingick i ?head-to-head?-studier, ett preparat som tillverkas av företaget Eli Lilly, använde konkurrerande bolag oftast doser upp till 15 mg per dag, trots att den mest effektiva dosen ligger på 20 mg per dag.
Dålig kunskap
Protokollen för alla kliniska läkemedelsprövningar ska i förväg godkännas av en läkemedelsmyndighet. Men val av dos på läkemedlen är inget som kan leda till att myndigheten underkänner protokollet för jämförande studier, så länge det håller sig inom tidigare godkända dosintervall, berättar professor Björn Beerman på Läkemedelsverket.
– Det här är ett känt problem, och inte minst vid studier då läkemedlet Haldol jämförts med andra preparat har det varit vanligt med ett trixande gällande doser. Och även om vi på Läkemedelsverket inte kan göra något åt det så blir ju det vetenskapliga värdet av hela studien lägre, säger Björn Beerman.
Janssen-Cilag, vars läkemedel risperidon ingick i den nu presenterade genomgången, uppmärksammade i ett pressmeddelande hösten 2005 problemet med olika doser i jämförande studier. Detta efter att den oberoende amerikanska studien Catie blivit klar, i vilken risperidon fick ett sämre resultat i fråga om hur snabbt patienten hade valt att avbryta behandlingen jämfört med exempelvis läkemedlet olanzapin.
Bo Lundgren, klinisk forskningschef på Janssen-Cilag, menar att det kan finnas faktorer som leder till ?felaktig dos?, som inte behöver grunda sig i en medveten önskan från det sponsrande företaget att med olika knep framställa sina egna produkter som bättre än konkurrentens.
– Det kan helt enkelt handla om att man känner sin egen produkt bättre än konkurrentens, och därför är lättare att välja rätt dos på. Dessutom är många av dessa studier internationella, och olika länder kan ha olika traditioner gällande val av dos vilket kan göra att man som tillverkare tycker att de doser som valts i studien har varit för höga. När det gäller just antipsykotiska läkemedel är biverkningsdelen mycket dosberoende, säger Bo Lundgren.
Även författarna bakom den genomgång av studier, som nu presenterats i The American journal of psychiatry, skriver att det i många fall kan handla om kunskapsbrist hos dem som genomför studier. En lösning på det problemet, menar de, är att den som ska inleda en ?head-to-head?-studie ber om information rörande dosnivåer och titreringsscheman direkt från tillverkaren ?eftersom tillverkaren känner sitt läkemedel bäst?.
Hårfina skillnader
Genomgången visar att den partiskhet i presenterade resultat som förekommer förvisso är vanlig, men författarna pekar på att det ofta handlar om ?hårfina skillnader? och att det inte är säkert att fler icke företagssponsrade studier skulle vara en lösning. Dessutom menar de att sådana studier många gånger är för begränsade för att de ska kunna uppvisa tydliga kliniskt signifikanta skillnader.
I stället föreslår man, förutom att prövarna tar del av tillverkarnas egen information om läkemedlen, att kraven höjs på granskarna av resultaten. Det gäller inte minst ifråga om granskningen av hur de formuleras utifrån de primära variabler som framgår av protokollet. Dessutom menar författarna att kraven på vilka kriterier som ska gälla för att få ingår i prövningar bör stramas upp, bland annat bör patienter som avbrutit en behandling på grund av läkemedelsintolerans inte inkluderas. ?För dessa patienter är det oklart vilka aspekter som kan relateras till att en substans visar sig vara bättre än en annan?, skriver författarna.
