Han har ett arbetsrum på Kemicentrum i Lund och ett på universitetssjukhuset 300 meter därifrån. Däremellan promenerar Christer Sjögren ofta och på vägen försöker han prata med så många forskare som möjligt. Eftersom hans jobb är att knyta kontakter är det bra med kontor på två ställen förklarar han när vi träffas i rummet på Kemicentrum. I kontrast till husets grådaskiga korridorer ter sig rummet ljust och välkomnande. Är det någon som vill ha fredagsfika? frågar han. På bordet står vetebröd uppskuret och kaffekopparna väntar på att fyllas.
Christer Sjögren är proffs på möten.
Spårhund
Så är det också mötet som är hans främsta arbetsredskap. Som föreståndare för Läkemedelscentrum har han som uppgift att skapa nätverk mellan olika forskare på Lunds universitet.
? En stor del av tiden går jag runt med mitt anteckningsblock och låter forskarna berätta om sina projekt, berättar han. Många tänker inte på att de håller på med forskning som är relaterad till läkemedel eller nya medicinska metoder. Jag fungerar nästan som en spårhund som letar upp projekt som kan vara intressanta för näringslivet.
Läkemedelscentrum är ett samarbete mellan framförallt den naturvetenskapliga, den medicinska, och den tekniska fakulteten vid Lunds universitet. Från början var centrumet ett lokalt projekt på den naturvetenskapliga fakulteten, men när läkemedelsforskning blev ett prioriterat forskningsområde på hela universitetets upprättades Läkemedelscentrum som en central verksamhet direkt under universitetsledningen.
? Målet är att göra grundforskningen tilllämpbar i ett tidigare skede än vad som sker idag, berättar Christer Sjögren. Mycket går att utveckla vidare om någon bara är intresserad av att investera pengar i det.
? När jag hittar ett projekt som jag tror är moget för vidareutveckling så har jag kontakterna för att presentera det på ett bra sätt till industrin.
Men alla är inte imponerade av Christer Sjögrens visioner om tillämpbar forskning. Kommersialisering är ett ord som får många akademiska forskare att rygga tillbaka.
? Men de allra flesta är positivt inställda, säger han. Eftersom det inte längre går att leva på statliga forskningsanslag så börjar forskarna förstå att de måste få in pengarna på något annat sätt.
Flöde av pengar
När Christer Sjögren pratar blandas kliniska termer med biologiska, ekonomiska och politiska. Lite här och där dyker amerikanska organisationstermer upp. Diskussionen går från vilka nya substanser som är på gång till hur man bäst bemöter en forskare som precis har kommit på något banbrytande. Själv är han i grunden veterinär och farmakolog och under sin karriär har han hunnit med att arbeta bland annat på Pharmacia, Novo Nordisk, Perstorp och Clinical Data Care. I sex år hade han också en adjungerad professur i Uppsala.
Vid ett tillfälle under intervjun kommer Christer Sjögren på sig själv med att prata lite för mycket om USA. Men det är tydligt att han ser många fördelar med deras forskningsmiljö.
? I USA finns det ett mycket större flöde av pengar. De har mer pengar i rörelse tidigare i processen eftersom de är mycket mer benägna att ta risker. I Sverige blir vi glada om någon vill satsa hundra tusen på ett projekt i ett tidigt skede, i USA är det inte ovanligt att man får tio miljoner.
Men det är här som han tror att en verksamhet som Läkemedelscentrum kan hjälpa till. Genom att samordna all den kompetens som finns inom universitetets väggar är han övertygad om att den akademiska forskningen kan bli mer attraktiv för externa investerare.
? Man ska kunna göra det mesta inom läkemedelsutveckling inom universitetet, allt ifrån att ta fram nya intressanta substanser till att genomföra godkända fas 1-prövningar. På så sätt kan man lättare visa upp trovärdiga projekt.
Samarbete ger vinster
Christer Sjögren utnyttjar sin överblick över universitetets forskning till att koppla samman olika forskarlag. Ibland används en metod på en avdelning som också skulle vara värdefull för en forskare i en annan forskargrupp. Då kan det räcka att Christer Sjögren förmedlar kontakten för att ett fruktbart samarbete ska komma igång. På frågan varför inte forskare inom samma universitet självmant börjar prata med varandra blir Christer Sjögren tyst. Men bara för att några sekunder senare leverera ett svar på sitt karaktäristiskt självklara vis.
? Det är inte alltid så lätt att komma från en institution till en annan och föreslå samarbete när varje institution slåss om sina anslag, konkurrenssituationen är extrem idag. Det blir lättare när någon utifrån kommer och pekar på vilka vinster ett samarbete kan ge.
I rollen som kontaktskapare tror Christer Sjögren att det är särskilt viktigt att han är anställd på rektorsämbetet.
? Det har ett stort symbolvärde att jag kommer som rektorns representant och inte som en kollega från en annan fakultet. Man vet att jag ser på saker ur ett annat perspektiv.
Förutom det personliga kontaktskapandet anordnar Läkemedelscentrum symposium där forskare från de olika fakulteterna och representanter från industrin deltar. Just nu arbetar Christer Sjögren också mycket med att få med Region Skåne i olika samarbetsprojekt.
? Vi börjar få lite positiv uppmärksamhet från det hållet nu, berättar han. Vi vill bygga upp en organisation där man lättare ska kunna göra kliniska prövningar i hela regionen.
Allt i en hjärna
Läkemedelscentrum är idag till stor utsträckning en enmansshow. Verksamheten har en budget på ett par miljoner och Christer Sjögren är den enda som är heltidsanställd. Mycket av kärnverksamheten sker därför i hans huvud. Än så länge är det där överblicken över universitetets forskning finns.
? Jag hoppas att vi kommer att bygga upp en sökbar databas snart, säger han lite matt. Det vore bra om alla våra projekt fanns samlade på ett ställe.
Efter ett år som föreståndare för Läkemedelscentrum är han nöjd med hur verksamheten har utvecklats. Precis när han har slagit fast att det snart kommer att finnas starka läkemedelskandidater i industrin tack vare Läkemedelscentrums verksamhet knackar det på dörren. Alexandra Fagerström tittar in och säger till Christer Sjögren ?du hade sökt mig?.
När Alexandra Fagerström och jag några minuter senare sitter i rummet bredvid och pratar om hennes forskningsprojekt förstår jag hur Läkemedelscentrum skapar kontakter. Intervjun med centrumets föreståndare är slut och framför mig sitter en kvinna som gärna berättar hur hennes forskning fått en ny vänding efter ett möte med Christer Sjögren.
Många projekt
Alexandra Fagerström är doktorand i organisk kemi. I huvudsak forskar hon kring kemiska strukturer på molekyler som liknar den aktiva substansen i ß-blockeraren propranolol. När hon efter ett avdelningsmöte började prata med Christer Sjögren föreslog han att hennes molekyler skulle testas i ett biologiskt system. Tanken var inte ny, men för Alexandra Fagerström var det avgörande att någon kom och förmedlade kontakterna till en bra forskargrupp. Resultatet av den kontakten blev att hon nu står med ett antal molekyler som visade sig ha biologisk aktivitet.
? Jag kan inte bedöma om det finns något intresse för de här molekylerna, men det har hur som helst varit spännande att få undersöka ett nytt område, säger Alexandra Fagerström.
Och hennes historia är inte unik. Listan på samarbeten och projekt som kommit till stånd tack vare Läkemedelscentrum är lång. Ett projekt handlar om läkemedelsformulering, ett annat om bestämning av proteinstrukturer i fast form och i lösning, ett tredje om teoretiska modeller för hur läkemedel påverkar viktiga molekyler. Listan bara fortsätter.
Mest aktuellt just nu är en gemensam ansökan från ett tjugotal forskargrupper som vill starta ett institut för inflammationsforskning.
Behandling mot cancer
Ett av de mer väletablerade projekten står Stina Oredsson för. Hon är professor i zoofysiologi och hennes forskning kring behandlingar av bröstcancer är ett resultat från Läkemedelscentrums första stapplande steg. Hon tar emot i sitt arbetsrum på Zoofysiolgen. Det gamla huset ligger strax bakom universitetssjukhuset och stentrapporna upp till tredje våningen erbjuder ett snabbt konditionstest. Hennes entusiasm för forskningen går inte att ta miste på. Stina Oredsson och hennes kollegor har bedrivit bröstcancerforskning i flera år. De utgår från cellinjer från tumörer och forskargruppen har samlat på sig mängder av information om linjernas gener, proteiner och celltillväxt.
? Men till slut blev det uppenbart att vi behövde kemister för att komma vidare, berättar Stina Oredsson.
Och kemisterna hittade hon på Läkemedelscentrums allra första symposium.
? Nästa steg i forskningen var att testa olika substanser på cellinjerna. Kemisterna kan teorin bakom och de vet hur man syntetiserar olika molekyler.
Sedan samarbetet inleddes har de hunnit testa fem nya molekyler och förhoppningen är att resultaten ska presenteras i en gemensam artikel under hösten. För Stina Oredsson finns det bara vinster med samarbeten över fakultetsgränserna.
? Vi forskare är ofta så oerhört låsta i det vi håller på med. Det är väldigt bra när någon kommer utifrån och får oss att se saker från andra infallsvinklar.
Kvinnan bakom verket
Efter att ha ägnat en dag åt att vandra runt i Christer Sjögrens fotspår hamnar jag tillslut där allting började. Längst ner i Kemicentrums enorma byggnad sitter kvinnan bakom verket. Eva Hansson tillträdde som prefekt för den kemiska institutionen för fem år sedan. Det var då som hon påbörjade kartläggningen av universitetets läkemedelsforskning, och lade grunden till Läkemedelscentrum.
Efter att Eva Hansson berättat om resan från den första kartläggningen, via lobbying på fakulteterna, till att Christer Sjögren anställdes, formulerar hon plötsligt själva grundtanken bakom Läkemedelscentrum:
? Kemister vill ju bara ha en molekyl att studera, de bryr sig inte om vilken det är. Då är det ju mycket bättre om de studerar en molekyl som medicinarna är intresserade av.
Ingrid Stenberg
Ingrid Stenberg är fil.kandidat i molekylärbiologi och journalistikstuderande.
