Svensk lag gäller ? apoteksmonopolet kvarstår. Nej, fritt fram för alla och envar att sälja receptfritt.
Precis som befarat vid en svårtolkad EU-dom i målet mot Krister Hanner uppstod ett läge där partsintressena tolkade den helt efter egna önskemål. Ändå lyder domen bara på tolv sidor och beskrivs inte av någon som just svårtolkad.
För stunden ? detta skrevs i början av juni ? är stalltipset att apoteksmonopolet har överlevt för ett tag. I all hast försöker regeringen med några penndrag uppfylla EG-domstolens tydligaste krav, och oviljan att bjuda in fler till det receptfria kalaset har gjort att handeln åtminstone i skrivande stund ligger lågt.
Scouternas motto ?Be prepared? tycks ha väglett Apoteket på senare tid. Bolaget har gått mycket långt för att anpassa sig till den konkurrensutsättning som nu alltså inte tycks bli verklighet. Alla strategiska rekryteringar och organisationsförändringar har dock knappast varit förgäves. Monopolet lär fortsätta att utmanas från handeln ? kanske redan i efterspelet av den här domen ? kommande EU-direktiv, en borgerlig regering eller nya rättsprocesser i EG-domstolen. Att monopolets överlevnadsutsikter är små på lång sikt inser till och med de mest inbitna monopolivrarna, även om de inte gärna säger så.
Det talas mycket om den hypotetiske danske farmacevten som etablerar apotek i Skåne, blir polisanmäld och hamnar i EG-domstolen. En sådan prövning skulle bli kämpig för det svenska systemet; frånvaron av etableringsfrihet för såväl svenska som utländska farmacevter i Sverige är ju en betydligt mer apart aspekt av det svenska systemet än avsaknaden av receptfritt på butikshyllorna.
Det svenska ombudssystemet är också värt att fundera över. Systemet fungerar utmärkt, men det är svårt att utan att rodna förklara varför receptfritt får säljas på detta sätt utan närvaro av farmacevter, samtidigt som regelomgärdad försäljning i själva butiken är förbjuden.
Sammantaget har vi ett på många sätt välfungerande apotekssystem, minus den dåliga tillgängligheten. Ingen av de politiska positionerna; att försvara systemet med näbbar och klor eller att omregla så radikalt som Alliansen förespråkar, känns hållbar. Situationen är, om man också betänker det oklara rättsläget, lätt oroande.
Apropå oro har osäkerheten kring marknadsförutsättningarna knappast varit uppbygglig för Apoteket och deras anställda. Men marknadsanpassningen borde rimligen göra hotbilden mindre skrämmande.
Hotet borde rentav kunna ses som en möjlighet. Varför skulle inte Apoteket kunna bli en stark aktör på den europeiska marknaden?
Nu är det viktigt att huvudparterna, regeringen och handeln, tar sitt ansvar för att ett tillstånd av djungelns lag inte uppstår på läkemedelsmarknaden. Risken för systemprovokationer är överhängande, inte minst om Hanner frias i tingsrätten. Läkemedel är ingen vanlig handelsvara ? har ni hört den förut, förresten? ? och få skulle vinna på ett tillstånd som tolkas som regellöst.
För det andra måste det farmacevtiska kompetensmonopolet, som kommit i skymundan i diskussionen, precis som idag upprätthållas för lejonparten av läkemedelsförsäljningen.