UPPDATERAD 8 december.
Försök med överföring av levande biologiskt material i form av celler, vävnad eller hela organ från djur till människa, så kallad xenotransplantation, förekommer inte i Sverige i dag. Men ett intresse för sådan forskning kan komma att uppstå och därför behövs en förnyad samhällsdebatt som tar upp de etiska frågorna med transplantation från djur till människa. Det skriver Statens medicinsk-etiska råd i ett yttrande. Inför sådan forskning behöver även ett regelverk tas fram, enligt rådet.
Transplantation från djur till människa i USA
I USA transplanterades i början av 2022 ett hjärta från en gris till en svårt sjuk man, som sedan överlevde i två månader. Operationen blev en världsnyhet och satte ljuset på xenotransplantation.
I USA gjordes även nyligen försök med xenotransplantation av organ till flera hjärndöda personer. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA utreder för närvarande (oktober 2022) dessutom en ansökan om att få utföra en klinisk studie med flera patienter.
Försök med xenotransplantation har gjorts ända sedan början av 1900-talet men ingen patient har överlevt under en längre tid. Det finns förhoppningar om att xenotransplantation i framtiden kan leda till att bota svåra sjukdomar och minska organbristen.
Men tekniken väcker också många etiska frågor. På vilka villkor får människor använda djur för att uppnå sina egna syften? Vilka djurarter bör i så fall användas? Och hur ska samtycket inhämtas för forskningspersonerna? Det är bland annat dessa frågor som Smer diskuterar i sitt yttrande.
Inga försök görs i Sverige
Transplantation av material från djur som inte innehåller levande celler, som till exempel hjärtklaffar, insulin, senor och blodkärl, räknas inte som xenotransplantation.
I Sverige utförs inga försök med xenotransplantation i dagsläget. Det har dock tidigare funnits, då i form av överföring av celler och så kallad extrakorporeal perfusion. Det sistnämnda handlade om två patienter med upphörd njurfunktion i behov av dialys som fick sitt blod cirkulerat genom en grisnjure. När forskning visade att smitta kunde överföras från djur till människa i samband med transplantation tillsattes 1997 en kommitté som skulle bedöma etiska, medicinska, juridiska och djurskyddsmässiga aspekter av transplantationerna.
Till följd av risken för smittspridning upphörde dock de kliniska försöken i Sverige. Kommitténs förslag genomfördes därför aldrig då xenotransplantation inte ansågs bli aktuell inom en överskådlig framtid. Något regelverk kom därmed aldrig på plats.
Enligt Smer är det svårt att förutsäga framtiden för xenotransplantation, men det kan inte uteslutas att det återigen kommer att finnas intresse av sådan forskning och behandling även i Sverige. Därför bör frågan om reglering tas upp igen, anser Smer.
– Vi vill med vårt yttrande stimulera till en bred debatt om xenotransplantation och ge underlag för vidare analys kring reglering och praxis. Ett adekvat regelverk måste vara på plats innan eventuella försök med xenotransplantation kan genomföras i Sverige, säger Smers ordförande Sven-Eric Söder i ett pressmeddelande.
Etiska frågor vid transplantation från djur
En grundläggande fråga som Smer tar upp är hur långt människan får gå när det gäller att genredigera djur för sina egna intressen. Rådet anser att en avvägning ska göras mellan djurs lidande och nyttan för människor. ”Ett visst lidande kan accepteras om nyttan är tillräckligt stor. Smer kan i dagsläget dock inte bedöma hur stort lidande djuren utsätts för och hur stor vinsten är för människor”, skriver rådet i yttrandet.
Smer tar också upp att transplantation från djur innebär att genmodifierade grisar, eller andra djur, föds upp enbart för att tillgodose människans behov av organ, vävnader eller celler. Det innebär att djurarten blir fullständigt instrumental och inte kan leva ett naturligt liv. Detta anser Smer är etiskt problematiskt. Att detta redan sker inom exempelvis köttproduktion kan inte rättfärdiga att det även införs inom andra områden, skriver Smer.
När det handlar om xenotransplantation uppkommer också en fråga om vilka arter som ska användas. I tidigare försök har apor använts då de är nära besläktade med människan. I Sverige är det dock i regel förbjudet att använda hominider, det vill säga schimpanser, bonoboer, gorillor och orangutanger, samt gibboner som försöksdjur. Detta på grund av att de anses vara alltför lika människan för att de ska vara etiskt försvarbart att använda. Det finns dessutom en högre risk för överföring av smitta från apor jämfört med till exempel grisar.
Inom forskning om xenotransplantation i dag är det allra vanligast att använda genredigerade grisar. Organen är mer lika människors och grisar är också lättare än apor att föda upp under de strikta förhållanden som krävs. Smer skriver att, då grisar är sociala och intelligenta djur som kan spela enkla datorspel och lösa vissa uppgifter, väcker det frågor om de verkligen är så olika människan att vi kan motivera det lidande vi orsakar dem.
Risker för människor
En annan grundläggande fråga, skriver Smer är hur stora risker människor bör utsättas för i syfte att hitta nya behandlingsmetoder. Till skillnad från andra nya innovativa metoder handlar det vid xenotransplantation inte endast om risker för forskningspersonerna utan även för resten av samhället. Detta på grund av risk för överföring av patogena organismer och spridning av samhällsfarlig smitta. I värsta fall skulle en ny pandemi kunna uppstå skriver Smer.
En förutsättning för att kunna gå vidare med kliniska försök att informationen om risker, nytta och osäkerheter är korrekt och tydlig, enligt rådet. Forskningspersonen måste också ge sitt samtycke baserat på ett självständigt beslut utan påtryckningar. Försöket måste ha godkänts av en oberoende instans som bedömt det ur ett vetenskapligt och etiskt perspektiv, skriver Smer.
