Landstingens överflyttning av läkemedel från förmånen till slutenvården fortsätter. Främst gäller det läkemedel som cytostatika, njurläkemedel och behandling för blodsjukdomar.
Det svarta hålet försvann
Innan landstingen i slutet av 1990-talet fick ett tydligare ansvar för läkemedel över recept skrev kliniker ut till exempel cytostatika på recept.
? Då försvann kostnaden i ett stort svart hål. Det vill säga staten betalade, förklarar Mikael Svensson apotekare i Östergötlands landstings läkemedelsgrupp.
Nu när allt fler landsting också inför ett decentraliserat kostnadsansvar spelar det mindre roll om kostnaden ligger på förmånen eller slutenvård. Samtidigt gör övergången till rekvisitionsläkemedel det möjligt att upphandla produkterna och därmed få rabatter. För patienterna innebär det att läkemedelsbehandlingen ingår i vårdkostnaden.
Vilka läkemedel som ska räknas som sjukvårdsläkemedel och därmed upphandlas blir dock en allt knepigare fråga. Ska till exempel TNF-alfahämmare upphandlas? Medan behandling med till exempel Remicade ska ske under övervakning och därmed kan ses som ett sjukhuspreparat kan patienten själv injicera det nya preparatet Humira.
Enligt receptkungörelsen ska läkemedel som patienten använder sig av själv förskrivas på recept.
Rimlig tolkning
Den som höftopereras skickas idag till exempel ofta hem med några sprutor lågmolekylärt heparin för att under några dagar injicera hemma. De sprutorna ska alltså enligt regelverket förskrivas på recept.
? Vi tycker också det är rimligt att lägga över läkemedel som gränsar till cytostatika, till exempel antiemetika. När du går hem efter din behandling på sjukhuset ska du kanske fortsätta din behandling mot illamåendet. Då är det rimligt att du får med dig läkemedlet.
Andra nya läkemedelsgrupper som Östergötland diskuterar för upphandling är till exempel medel som används vid invitrofertilisering, där behandlingen sker både på sjukhus och hemma.
? Vi har ett nationellt förmånssystem vars idé är att patienter ska ha tillgång till ett läkemedel oberoende av var de bor och enligt samma regler. Inte utifrån vad ett landsting bestämt sig för att rekvirera, säger Anna-Märta Stenberg på LFN.