Det är skillnad på komplex och komplicerad. Bland annat kan ett tunnelbanesystem ses som komplicerat med all elektronik som är sammansatt på ett invecklat men kontrollerbart sätt. Om vi lägger till alla människor som använder tunnelbanesystemet blir variablerna så omfattande att vi kallar det komplext.
Läkemedelsförsörjningen och hanteringen är komplicerade system. De är invecklat sammansatta men följer ett visst mönster som går att förstå sig på, kan reproduceras och justeras vid tillfälliga fel. Stoppar vi in människor utan kunskap blir processen istället komplex och omfattar så många faktorer att den blir svårare att reproducera. En modern företagsstruktur bygger gärna bort komplexiteten vilket är svårt om man ska inkludera läkemedels-användningen.
Det tidiga Apoteksbolaget var en relativt platt organisation där komplexiteten var föremål för de lokala cheferna och deras apotek. Den senaste versionen av Apoteket har en modern företagsstruktur där komplexa problem förskjutits uppåt och lämnat kvar den professionella utmaningen att framförallt justera enkla problem. Till ett enkelt problem finns oftast en enkel lösning men också lösningar som gör processen än mer komplicerad. Till avancerade problem kan vi behöva komplicerade lösningar men med hjälp av forskning och studier kan vi finna de enkla eleganta lösningarna.
Läkarkåren håller hårt på sina chefspositioner. De vet att hanteringen av de komplexa problemen behandlas högt upp i organisationen och att de i slutändan påverkar deras patienter. Så framtidens farmacevtiskt ansvariga kommer säkerligen att kunna ta hand om de enkla problemen men frågan är var resurserna finns för att utforska komplexiteten på det lokala planet och finna och sprida de enkla eleganta lösningarna? Om resurserna saknas, kommer då den farmacevtiskt ansvarige att ställa sig upp och säga, nej detta duger inte, alternativt starta eget eller byta arbetsgivare? Om så inte skulle vara fallet kommer den nya apoteksstrukturen halta. I frånvaro av ett public service-uppdrag kommer den nya standarden behöva skapas av kårens rörlighet. Och precis som för läkarkåren behövs rörlighet mot organisationer som erbjuder att utveckla den praktiska kunskapen i de komplexa systemen och problemen.
Avslutningsvis, jag är en förespråkare för en multiprofesionell organisation med god kontroll av en komplicerad läkemedelsförsörjning och hantering. En individs läkemedelsanvändning kommer vi dock aldrig att kunna kontrollera, däremot bättre förstå om det ges möjlighet.
