Tycker inte Läkemedelsvärlden att det finns några integritetsproblem med utredningsförslaget om ett läkemedelsregister, undrade någon apropå några tidigare formuleringar på ledarplats.
Jo, eftersom alla apotekskunders läkemedel ska registreras kan förslaget få den olyckliga följden att vissa patienter tvekar att hämta ut sina läkemedel. Problematiken är dessvärre oundviklig om man vill skapa ett register av värde. Med den föreslagna utformningen är det dock tveksamt om den medicinska nyttan uppväger integritetsintrånget.
Men att avvisa Landstingsförbundets motförslag om att få tillgång till avidentifierade registerdata med hänvisning till integriteten, som socialministern tydligt gjort, håller inte. Särskilt inte om avkodningen av informationen utförs av någon annan än huvudmännen. Här drivs värnandet om integriteten in absurdum och får mantrats skepnad.
Att landstingens motförslag skulle innebära ytterligare kontroll och besparingstryck på förskrivarna är också tveksamt. Det senare förekommer redan idag genom decentraliserat kostnadsansvar och uppföljning av förskrivningen via arbetsplatskoderna. Uppföljning per diagnosgrupp, som motförslaget skulle öppna för, ger i första hand vården möjlighet att jämföra läkemedelsbehandling med andra behandlingsmetoder. Mer realistiska budgetar kan fördelas till verksamheterna utifrån detta. Att slutsatsen skulle bli att en mer omfattande läkemedelsanvändning i många fall är att föredra är sannolikt.
Motsvarande uppgifter kring andra behandlingsmetoder än läkemedel kan vården redan idag relatera till individer och därigenom aggregera på exempelvis diagnosgruppsnivå.
Sammantaget överväger fördelarna riskerna i motförslaget, under den viktiga förutsättningen att uppgifterna till icke-operativa nivåer är avidentifierade. Nu är dock frågan om landstingens tillgång inte den största bristen med utredningsförslaget. Värre är till exempel att behandlingsorsaken inte ska anges, vilket minskar nyttan väsentligt.