GÄSTBLOGG. Hur ska man ställa sig till att apoteken affärsmässigt kopplar sig till läkare eller företag som bedriver öppenvård med förskrivningsrätt för läkemedel? Frågan dök nyligen upp under chattdiskussionen efter ett givande digitalt möte om öppenvårdsapotekens roll nu och i framtiden i regi av Apotekarsocietetens Stockholmskrets.
Frågeställningen är ju rykande aktuell, men minsann inte ny. Redan på 1240-talet fastställde kejsaren Friedrich II på Sicilien att apotekarens och läkarens yrkesroller skulle var skilda. Avsikten var att förhindra att läkare lockades att vara frikostiga med förskrivningen av läkemedel för att öka sina inkomster genom sitt engagemang i apoteksverksamhet. I de flesta länder finansieras numera läkemedelskonsumtionen till betydande delar med skattepengar vilket är ytterligare en viktig komponent i problematiken.
Det är ett historiskt under att principen har varit gällande i större delen av västvärlden i nära 800 år och fortfarande kom att gälla i vårt land vid omregleringen 2009. Genom principens långa livslängd har den upphöjts till en något av en självklar grundläggande etisk och kulturell samhällsordning.
Inget skäl för ekonomiska anknytningar
Det som hänt i Sverige under de senaste åren är emellertid inträde på ett nytt spår genom att några av apotekskedjorna kopplat sig till nätföretag med medicinsk service inklusive receptförskrivning. Den ärevördiga 800-åriga principen verkar alltså utan särskild uppmärksamhet ha upphört att gälla. Att så har skett visar sig bland annat genom att även det statliga Apoteket AB med få protester hängt med i utvecklingen och lierat sig med en nätaktör.
Den progressive läsaren invänder givetvis att det är en praktisk lösning att man kan nå läkare utan att besöka en sjukvårdsenhet. Givetvis är det så. Men med det sagt, finns inget skäl varken för receptutfärdaren att ha ekonomisk anknytning till en viss apoteksoperatör eller tvärt om för ett apotek att rekommendera ett visst nätföretag. Alla recept ska kunna hanteras av alla apotek och det finns teknik för detta.
En förtroendefråga för branschen
Detta resonemang har också sina applikationer på vilken medicinsk service som apoteken själva kan engagera sig i. Tar man in förskrivningsuppgifter i apoteksarbetet, vilket antyddes i Lars-Åke Söderlunds inspirerande föredrag vid mötet, hamnar man i bryderi. Det hindrar dock inte att ta på sig till exempel förnyelse av recept, medverkan i vaccinationskampanjer och en rad rådgivande uppgifter i anslutning till expeditionen av receptförskrivna läkemedel som bidrar till en effektiv läkemedelsbehandling. Men på apoteken måste finnas tydliga begränsningar av att generera förskrivning av läkemedel och en kontrollfunktion som granskar tillämpningen av förskrivningen.
Slutligen; ska den urgamla principen att skilja apotekarens och läkarens yrkesroller få lida sotdöden i tysthet eller ska man fortsatt förhindra risken av missbruk av förskrivningsrätten genom överförskrivning av läkemedel med medföljande onödiga kostnader? Situationen reser krav på en rimlig reglering så att varje misstanke om orättmätiga ekonomiska fördelar elimineras. Detta är en förtroendefråga för apoteksbranschen.
Leif H.Eklund, apotekare, tidigare bland annat ordförande i Apotekarsocieteten
