Preventiva insatser för hälsan har firat triumfer under 1900-talet: hygien, vaccination, arbetarskydd med mera. Tilltron till prevention utgår från dessa erfarenheter. Insatserna gav snabba och tydliga resultat. Motsatsen gäller för insatser mot våra folksjukdomar som fetma, cancer, hjärt- kärlsjukdom med flera, vars orsaker är komplexa. Undantag är till exempel självmordsprevention med samtalsterapi eller läkemedel.
Preventiva åtgärder kräver livsstilsförändringar eller medicinering. Informationskampanjer ger klena resultat i målgruppen. Bestående beteendeförändringar har visat sig svåra att åstadkomma vare sig det gäller kost eller motion. Ofta saknas utvärderingar eller så används surrogatmått ? i Katrineholm har 35 personer, som fått recept på fysisk aktivitet, fortsatt motionera efter tre månader.
Primärprevention med läkemedel som till exempel östrogener, acetylsalicylsyra eller statiner kräver ofta ett stort antal behandlade (NNT), för att rädda några fall. Flera av medicinerna är också behäftade med biverkningar och dålig följsamhet.
I andra fall, som med vitaminer och antioxidanter, finns inga klara bevis för effekt trots åtskilliga studier. Nya läkemedel för prevention idag är vacciner mot till exempel hepatit B, pneumokocker och HPV.
Preventiva insatser har kommit att omfatta allt mer av livet. Därmed har kraven på offentlig finansiering av dessa växt. Cykelhjälmar, hälsokost och TBE-vaccin får vi betala själva, men mycket annat skattefinansieras helt eller delvis.
Offentligt stöd kan vara befogat för att få fart på en marknad, men när denna växt sig stark, som friskvårdsmarknaden, åstadkommer den själv genom reklam och priskonkurrens det som eftersträvas. Därför var det rätt att efter hand ta bort subventionen av rökavvänjningsmedel.
Konflikten mellan tillgängliga resurser och den evidensbaserade sjukvårdens behov och möjligheter växer. Det är i den situationen inte försvarbart att omfattande medel undandras sjukvården till förmån för oklar prevention och därmed hindrar att patienter snabbt får diagnos och tillgång till effektiva terapier. För barn och andra icke självständiga individer gäller givetvis speciella hänsyn.
Vi bör solidariskt finansiera vården av sjuka, ofta äldre, men friskvård bör vara den enskildes ansvar. Skattesubventioner till denna vård bör upphöra. Preventiva läkemedel bör även fortsättningsvis endast subventioneras när nytta-riskkvoten är flerfaldigt högre än för lindrande och botande medel. Fler överföringar av Rx till receptfritt bör övervägas för att öka individens ansvar för sin hälsa.
Valet mellan skattehöjningar, försäkringslösningar och eget ansvar för friskvård för att bättre klara framtidens sjukvård borde vara lätt. Ett annat alternativ, som föreslagits, är att den enskilde får betala hela kostnaden för sin primärvård. Det är radikalare men orättvisare.