WHO:s säkerhetsövervakning (farmakovigilans) startade 1968 efter den världsomspännande Neurosedyn-katastrofen. Bara under 2011 har UMC fått in över en miljon rapporter, vilket är den största årliga ökningen någonsin.
? Farmakovigilans handlar om ett ständigt pågående och gnetande arbete med att hitta nya riskgrupper och risksituationer där en förändring av läkemedelsanvändningen skulle göra att problemet kunde undvikas, säger Sten Olsson, chef för WHO:s program för internationell läkemedelsuppföljning vid UMC.
Rapporterna skickas direkt till UMC, via de nationella myndigheterna, från både sjukvården, läkemedelsföretag och patienter. Det handlar om allt från traditionella biverkningar till andra läkemedelsrelaterade problem.
Tack vare att rapporterna skickas vidare till UMC och sammanställs går det att snabbt få en första signal om en förut okänd risk med ett specifikt läkemedel. Inkommande rapporter analyseras fortlöpande av experter på UMC och vid nationella biverkningscentra. Signaler från UMC skickas ut till de runt 140 medlemsländerna som uppmanas att hålla ett vakande öga på en möjlig risk med ett specifikt läkemedel. Dessa meddelanden skickas också till de läkemedelsföretag som tillverkar det aktuella läkemedlet. En signal utgör en hypotes som måste verifieras genom ytterligare observationer eller studier.
? Indragningar av läkemedel från marknaden är exempel på misslyckanden där vi inte kunnat identifiera en speciell riskgrupp och där konsekvenserna för några enskilda bedöms som så allvarliga att det inte uppvägs av nyttan av läkemedlet för de flesta, säger Sten Olsson.
Effekterna av farmakovigilansarbetet märks främst i de ständiga förändringar som görs i läkemedlens produkttexter, SPC och PIL, över hela värden.
? Just nu arbetar vi med att ta fram en samling mätverktyg, WHO Pharmacovigilance Indicators, med vars hjälp vi hoppas kunna mäta status och utveckling av nationella farmakovigilansprogram. Förhoppningsvis kommer dessa indikatorer att publiceras under första halvan av 2012.
