Vi har haft apotek i Sverige i 430 år. Under 400 av dessa har yrket varit ett entreprenörsyrke, apotekaren har varit företagare och näringsidkare, ofta en drivande kraft i sitt samhälle. Så är det knappast i dag.
Sverige har ett oerhört behov av nya företag och nya affärsidéer. Vare sig vi vill eller inte så gäller detta även vår värld. Den svenska läkemedelsvärlden har under en relativt lång tid varit förskonad från kriser och nedläggningar men man kan knappast räkna med att detta kommer att fortsätta i all framtid. Det går sämre för den internationella läkemedelsindustrin, Apoteket lever i en skakig tillvaro, akademin får allt mindre anslag att spendera och så många fler alternativ än så finns det inte för farmacevten av i dag. Detta innebär inte vår enda chans är att alla ni som läser detta nu skall gå ut och starta företag, men några lär behöva göra det om det skall finnas arbetsgivare som skall kunna anställa vår yrkeskår i framtiden.
Det är absolut inte bara inom apoteks- och distributionsvärlden det finns möjligheter. Vi behöver bara gå tillbaka 15-20 år för att hitta flera framgångsrika företag som startats av farmacevter inom områden som forskning, mjukvara och personaluthyrning.
Idag är dessa fåtaliga. Det finns flera anledningar till detta. En förklaring jag ofta hört är att vi haft det väl förspänt med det starka apoteksmonopolet och stabila arbetsgivare på industrisidan, och därför helt enkelt inte behövt starta eget. Detta är dock missvisande, en färsk undersökning av egenföretagande har visat att av nystartade företag i Sverige så är 95 procent möjlighetsdrivna, det vill säga entreprenören har sett en chans att göra något eget och tagit den. Endast 5 procent av företagen har startats av behovsdrivna skäl, att entreprenören inte hade något annat val än att starta eget för att kunna försörja sig. Vad säger då detta om ?vår? värld? Förmodligen att vi inte ser möjligheterna, att bolagen inte blir till eftersom vi lärt oss, och blivit lärda, att gå de invanda vägarna i stället för att lyfta blicken och se vilka möjligheter som finns.
Kan det vara de här mekanismerna som gör att det är så tyst inom farmacin just nu? Om OTC-monopolet fälls i EG-domstolen så innebär detta ingen liten förändring, men förvånansvärt många av oss följer den avgående socialministerns exempel och är passiva, tysta, planerar inte för framtiden. Skulle inte den gamla stammen av entreprenörsfarmacevter stå på kö för att få göra nya typer av affärer, eller förresten, gör de kanske det? Det finns ju trots allt en och annan som var egenföretagare innan 1971 som fortfarande är aktiv i branschen. Är det där vi skall söka rebellerna och nydanarna inför förändringens vinter?
Jag är särskilt fascinerad av detta just nu eftersom de förändringar som sker i samhället ger en rad olika möjligheter som ingen verkar kunna ta vara på. Här kommer några tips kring OTC-diskussionen: bemanningsföretag för att serva handeln med farmacevtisk kompetens, utbildning av butikspersonalen, distribution av läkemedel till de nya försäljningsställena.
Om det första ni tänker på när ni ser förslagen är de problem som finns med affärsidéerna ? tänk en gång till. Gå utanför de invanda mönstren. Se möjligheterna. I tider av förändring dyker de nämligen alltid upp. Vilka finns i din närhet? Vem skall se till att de förverkligas?
Vem skall se till att det faktiskt finns en arbetsmarknad för farmacevter även under de kommande 430 åren?