Förutom det lidande som patienterna slipper skulle sjukvården i Helsingborg troligen kunna spara 38 miljoner kronor om året i minskade sjukvårdskostnader. Svensk sjukvård som helhet skulle kunna tjäna miljarder, enligt den utvärdering som gjorts.
Resultatet är så pass lovande att apoteket och sjukhusledningen redan beslutat att projektet ska permanentas från årsskiftet.
– Jag trodde från början att det skulle bli stora problem med att ha apotekarna stationerade här på kliniken. Det var två olika kulturer med relativt vattentäta skott mellan sig som skulle mötas. Med små skönhetsfläckar har tongångarna bland kollegerna varit betydligt positivare än vad jag hade förväntat mig, säger sjukhusets projektledare Urban Ohlzon, överläkare vid akutmottagningens internmedicinska avdelning.
Exakt hur samarbetet ska gå till i fortsättningen eller hur många apotekare som ska finnas på akuten är ännu inte klart.
– Vi håller som bäst på att analysera materialet från pilotprojektet på detaljnivå. Kanske måste vi fokusera mer på vissa patientgrupper. Att lägga ner tid på unga killar som kommer till ortopeden på grund av idrottsskador ger sannolikt inte lika stor effekt som på gamla damer med höftfrakturer, säger sjukhusapotekets utvecklingschef Karl-Johan Lindner, som har ansvarat för apotekets del av projektet.
Bättre kvalitet och mer tid
Flera internationella studier, huvudsakligen gjorda i USA, visar att när läkare och farmaceuter arbetar sida vid sida ökar kvaliteten i vården samtidigt som det sparas en hel del pengar i minskade sjukvårdskostnader. I England är klinikfarmaci sedan många år en realitet på många sjukhus.
Även i Sverige förekommer på sina håll att enskilda apotekare arbetar tillsammans med läkare och annan personal ute på klinikerna. Några större kvalitativa studier har dock inte presenterats som visar vad dessa spridda öar av engagemang i realiteten ger för konkreta resultat.
Det som utmärker Helsingborgsprojektet är dels det stora patientmaterialet, dels dokumentationen som klart visar vad ett organiserat och praktiskt samarbete mellan apotekare och kliniker kan resultera i.
I samarbete med ett externt konsultföretag har Apoteket AB och Helsingborgs lasarett AB under våren drivit ett pilotprojekt där läkare, sjuksköterskor och apotekare från sjukhusapoteket samverkat vid läkemedelsbehandling av de patienter som kommit till Akutcentrum. Fem apotekare, 27 sjuksköterskor och 47 läkare var involverade.
Syftet var att få en klar bild av hur vanligt det är med läkemedelsrelaterade problem, LRP, bland akutens patienter, förbättra kvaliteten på patienternas användning av läkemedel, frigöra tid för vårdpersonalen samt minska på sjukvårdskostnader orsakade av läkemedelsrelaterade problem.
Biverkningar vanligast
Totalt ingick ett representativt urval på drygt 1 000 av de totalt cirka 35 000 patienter som årligen tas emot på Akutcentrums enheter för internmedicin, kirurgi- och ortopedi. Under kontorstid fanns ständigt ett antal apotekare stationerade på akuten.
Mottagande sjuksköterska gjorde en första bedömning av vilka patienter som kunde delta i projektet. De som var i behov av läkarvård omedelbart ingick inte i studien. Likaså uteslöts suicidförsök, vaccinationer och patienter som inte kunde kommunicera själva eller genom någon annan person.
Om sjuksköterskan gav klartecken och patienten själv gick med på det slog sig en apotekare ner i undersökningsrummet för att tillsammans med patienten diskutera dennes läkemedelsanvändning samt försöka identifiera eventuella läkemedelsrelaterade problem. Vid misstanke om att ett eller flera LRP förkom underrättades behandlande läkare. Apotekaren föreslog också olika åtgärder i syfte att optimera patientens medicinering.
Resultatet av studien visar att totalt 28 procent av patienterna hade åtminstone ett läkemedelsrelaterat problem vi ankomsten. I sex procent av fallen bedömdes patientens besök vara orsakade av LRP. Frekvensen var inte oväntat högre bland medicinpatienter (nio procent) än bland kirurgipatienter (sex procent) och ortopedipatienter (fyra procent).
Vanligast var att patienten hade biverkningar av sin medicin. Detta upplevde var fjärde patient med LRP. Hos 15 procent uteblev den önskade effekten av läkemedlet. Var tionde patient tog antingen för mycket eller för lite av den medicin han blivit ordinerad. Lika vanligt var det att patienten kände sig osäker på eller inte visste syftet med medicineringen.
Den genomsnittliga sjukhuskostnad som direkt orsakades av läkemedelsrelaterade problem var cirka 21 000 kronor per patient. Läggs samtliga patienter i projektet med LRP samman uppgick kostnaden till nära 1,3 miljoner kronor.
Glatt överraskade
Förutsatt att urvalet speglar populationen i stor skulle årligen cirka 1 700 fall av akutsjukvård orsakade av LRP kunna förhindras bara i Helsingborg. Dessutom skulle 1 600 primärvårdsbesök kunna undvikas. Det motsvarar en sammanlagd sjukvårdskostnad på 38 miljoner kronor. Skulle situationen se likadan ut i hela landet skulle grovt räknat flera hundra tusen sjukvårdsfall kunna undvikas och cirka två miljarder kronor årligen kunna sparas.
Det finns dock en del osäkerhetsfaktorer. I rapporten betonas att projektet inte är gjort efter strikt vetenskapliga kriterier utan ska betraktas som ett utvecklingsprojekt. Av etiska och praktiska skäl fanns det inte någon kontrollgrupp. En del av de LRP som apotekarna identifierade hade troligtvis upptäckts av läkarna själva. I projektet ingick inte patienter med akuta pediatriska, gynekologiska problem eller patienter som behandlades för åkommor i öron, näsa, hals. Det finns ingen analys gjord över hur pass representativt patientklientelet är för landet som helhet. Någon uppföljning har inte skett varför ingen vet vad förändringarna av förskrivningen eller informationen till patienten ledde till i praktiken.
Läkarna uppskattade att de genom samarbetet med apotekarna sparade mellan en och tio minuter, majoriteten upp till tre minuter, per patient. Inte minst genom att de själva slapp göra läkemedelsanamnesen. Åtta av tio läkare ansåg att den information som patienten fick av apotekaren samt den grundliga läkemedelsanamnesen var det som framför allt bidrog till ökad kvalitet för patienten. Dialogen mellan läkaren och apotekaren var en annan kvalitetsfaktor. Det tyckte 38 procent. Ungefär lika många läkare upplevde att säkerheten ökade vid förskrivningen av läkemedel. Nära var tredje läkare upplevde ökad säkerhet i valet av läkemedelsbehandling och var tionde tyckte att diagnosen blev säkrare.
I 60 procent av fallen med LRP uppstod en dialog mellan läkaren och apotekaren.
– Med tanke på omständigheterna är vi glatt överraskade över att den siffran blev så pass hög som den blev. Själv trodde jag inte att det skulle gå så lätt att samarbeta, säger apotekets utvecklingschef Karl-Johan Lindner.
Inte bara dagtid
I efterhand konstaterade en grupp läkare och apotekare i konsensus att i 19 procent av de LRP som upptäcktes men inte åtgärdades på akuten hade det gjorts en korrekt bedömning. I 15 procent av de fall som lämnades därhän borde däremot en förändring av förskrivningen eller annan åtgärd ha skett, enligt konsensusgruppen.
– Trots samarbetet fanns alltså en inte obetydlig andel patienter som lämnade sjukhuset utan åtgärd trots att vi som apotekare hade lyft fram problemet, säger Karl-Johan Lindner.
– Projektet genomdrevs under ganska högt tempo. Rotationen på läkarna var stor varför informationen om projektet inte alltid nådde fram. Tidsbrist och ibland ointresse förekom också, säger Karl-Johan Lindner.
Han får medhåll av överläkare Urban Ohlzon som dock tror att utfallet kan bli bättre om apotekarna framöver finns på akuten även på kvällar, nätter och helger och inte bara dagtid. Nyligen har också sex akutläkare anställts på Akutcentrum vilket han tror kan leda till fördjupat samarbete med apotekarna som yrkesgupp.