På den internationella arenan är det samarbete mellan apotekare och läkare som står högst upp på dagordningen. En stor del av de föredrag som hölls på den internationella farmacikongressen FIP -97 i Vancouver, Kanada handlade om samarbetet mellan de två professionerna. Antingen i termer av samarbete som man faktiskt hade, men än oftare i termer av samarbete som man gärna skulle vilja ha.
I Kanada har dock läkare och apotekare manifesterat sitt samarbete mycket konkret. För cirka ett år sedan skrev de två professionerna ihop sig om ett gemensamt dokument ? ett samarbetsavtal som tydligt visar de respektive professionernas ansvarsområden, befogenheter och ömsesidiga respekt för varandra. Det första, och sannolikt enda dokument i sitt slag i världen ? hittills.
Självklart är samarbete den rätta vägen till en läkemedelsterapi för patientens bästa. Resultatet av de båda professionernas respektive teoretiska kompetenser, praktiska yrkesskicklighet och professionella strävanden mot det gemensamma målet ? den optimala läkemedelsterapin ? blir naturligtvis bättre om de utnyttjas i samklang än om de används var för sig.
Med på FIP -97 fanns världsläkarorganisationens ordförande Anders Milton. Detta på grund av att den internationella apotekarorganisationen, Fédération Internationale Pharmaceutique, FIP, och den internationella läkarorganisationen World Medical Association, WMA, har inlett en dialog för att definiera de båda professionernas respektive roller inom hälso- och sjukvården. Anders Milton poängterade att åsikterna om hur dessa roller ska fördelas idag går ganska vitt isär mellan de båda yrkesgrupperna och att det sannolikt kommer att ta ett tag innan en överenskommelse nås.
Om det var de åsiktsskillnaderna som Anders Milton sedan ville demonstrera så lyckades han tämligen väl. Med ett uttalande som ?på några minuter kan ni förstöra två timmars bra patientkontakt med ert informerande? ville han t ex visa på ett område för lokalt samarbete ? en bättre koordinerad information. Han gjorde också mycket tydligt att det aldrig skulle bli tal om att dela någon patientinformation mellan apotekare och läkare.
Den personliga integriteten är naturligtvis en synnerligen reell och viktig fråga som måste tas på allvar. Det är dock tveksamt om samarbetsklimatet mellan professionerna vinner något på uttalanden av typen ?man ska inte ha mer information än man behöver? som en förklaring till varför patienters läkemedelsdata inte skulle kunna vara tillgängliga för apotekare.
I samarbetsavtalet mellan läkare och apotekare från Kanada, som nämndes tidigare, står som en av de allra första strategiska punkterna för att underlätta utvecklandet av ett gott samarbete att läkare och apotekare bör dela på relevant patientinformation för patientens bästa, respekterande etiska riktlinjer för att skydda patienternas integritet.
Detta visar främst två saker. Dels att det är möjligt att dela på relevant patientinformation mellan apotekare och läkare utan att patienternas integritet är i fara och dels att apotekare och läkare kan behandla varandra med ömsesidig respekt som de yrkesmän och yrkeskvinnor de är.
Ett utökat samarbete mellan apotekare och läkare har ett enda legitimt syfte och det är en förbättrad läkemedelsterapi för patienternas bästa. Det är inte bara en önskvärd utveckling ? det är en professionell skyldighet att optimera läkemedelsterapin för patienternas skull.
När Anders Milton, som talesman för en hel världs läkare, genom sina uttalanden tydligt visar att ett sådant samarbete knappast har några förutsättningar i dagsläget måste man ju fråga sig om det beror på att Anders Milton anser att apotekare inte kan bidra i frågor om läkemedelsterapi eller om det beror på att han bevakar sitt eget revir.