Läkemedelskongressen 2017
Så vill ministern förbättra välfärden
Socialminister Annika Strandhäll (S) inledningstalar på Läkemedelskongressen 2017.

Så vill ministern förbättra välfärden

Mer samverkan och bättre tillvaratagande på synergieffekter är socialminister Annika Strandhälls recept för en mer personcentrerad hälso- och sjukvård.

7 nov 2017, kl 12:05
0

Annons

Karin Meyer, vd för Apotekarsocieteten, inledde årets upplaga av Läkemedelskongressen med att hälsa välkommen och resonera kring kongressens tema: Professioner i samverkan för en optimal läkemedelsanvändning.

Dagens huvudtalare, socialminister Annika Strandhäll (S), tog vid med att konstatera att ”samverkan är ett vackert ord”. Hon poängterade också att Sverige trots alla negativa tidningsrubriker har en vård i världsklass och refererade till en nyligen publicerad undersökning som placerar Sverige på fjärde plats när vården mätts utifrån ett antal kvalitetsmått.

– Men vi har också en gren där jag önskar att vi vore lite sämre i och det är vår förmåga att arbeta i stuprör, sade Annika Strandhäll. Det gör att enskilda människor och större frågor emellanåt hamnar mellan stolarna.

Som socialminister är Annika Strandhäll ansvarig för såväl socialförsäkringsfrågor som idrotts-, folkhälso-, och sjukvårdsfrågor, och hon beskrev det stora ansvarsområdet som en möjlighet till ökad samverkan dem emellan.

– Mellan dessa finns potentiellt många samverkansvinster men vi måste bli bättre på att ta tillvara på synergierna.

Även synen på läkemedel i vården behöver vidgas menade Annika Strandhäll. Området har ett eget regelverk, egna myndigheter, egna budgetar och egna personalkategorier.

– I en modern hälso- och sjukvård måste läkemedel ses och hanteras som en integrerad del och inte som ett område för sig, sade Annika Strandhäll.

Läkemedelsfrågor och hälso– och sjukvårdens arbete ligger i första hand på landstingen, men de övergripande frågorna hanteras på nationell nivå. Annika Strandhäll lyfte bland annat fram arbetet med att se över systemet för finansiering, subvention och prissättning av läkemedel som görs just nu inom ramen för Toivo Heinsoos utredning.

– Systemen måste vara ändamålsenliga och klara de krav vi ser med bland annat dyrare läkemedel till mindre patientgrupper, och det räcker inte med att lappa och laga de system vi har utan vi behöver en ny modell.

Vidare poängterade Strandhäll behovet av en nationell läkemedelslista och bättre förutsättningar för personal inom hälso- och sjukvården att kunna utföra sitt jobb.

– Det handlar till exempel om tid för återhämtning, bemanning och att anställda har rätt kompetens för rätt arbetsuppgift. Till stor del är det arbetsgivarfrågor, men som regering kan vi inte strunta i det.

Även apotekens roll i vårdkedjan behöver stärkas och den kompetens som finns användas bättre, menade ministern.

– Här kommer vi att lägga en proposition i tid så att den hinner behandlas innan valet nästa höst, sade Annika Strandhäll, och hänvisade till förslagen i Åsa Kullgrens utredning som kom innan sommaren och de ”intressanta” remissvaren som följt på den.

Hur och mellan vilka aktörer samverkan ska ske diskuterades i en efterföljande debatt med representanter från vård, apotek och Sveriges kommuner och landsting.

Att samverkan är bra och något att sträva efter var alla paneldeltagare eniga om. Samtliga hade också mer eller mindre utarbetade förslag på sitt bidrag till samverkan: bättre utbyte av information och kunskap i arbetet kring den enskilda patienten, större gehör för patientnära sjuksköterskors erfarenheter och inrättande av kommunapotekare med ansvar för hela läkemedelskedjan som kan bistå läkare i läkemedelsfrågor.

Sanna Eklund, apotekare och representant för SKL, konstaterade dock att en förutsättning för en lyckad samverkan är en samsyn kring vad man vill uppnå.

– Jag tror att vi behöver hitta en plattform för samverkan och en kan vara teamet runt patienten, sade Sanna Eklund.

Johan Wallér, vd för Sveriges Apoteksförening, menade att en förutsättning för samverkan mellan apotek och vården är en utvidgning av förskrivningsbegreppet till att omfatta en ordination snarare än ett läkemedel.

På en publikfråga om vad panelen såg som konkreta gemensamma områden att samverka kring var svaren inte lika tydliga.

– Det handlar inte om EN fråga utan samverkan måste ske på olika ställen och på olika nivåer. Men för att det ska fungera behöver vi en samsyn på vad samverkan kan leda till, sade Sanna Eklund.

Kristina Billberg från Sveriges Farmaceuter menade att äldre och sjuka är en viktig grupp och att det är ett bra område att börja i.

Rikard Lövström från Sveriges läkarförbund påtalade i stället vad som hänt på samverkansfronten.

– Från vårt håll har vi fått representanter från läkarförbundet att träffa representanter från andra förbund. För några år sedan hade vi inga sådana kontakter alls så det är ett steg framåt.

Det avslutande medskicket från moderatorn Karin Meyer var att börja med att sätta övergripande syfte och mål med samverkan, starta med konkreta projekt och ta eget ansvar för att samverka på de olika plattformar där var och en verkar.