Pengamässigt är regeringens forskningsproposition en av de största statliga satsningar som gjorts på forskningen. Totalt lyfts totalsumman från 25 miljarder till 30 miljarder, en ökning med 20 procent 2012 jämfört med 2008. Även om det kanske blev mindre än f?rhandsreklamen antydde så är fem miljarder till under de kommande fyra åren inte småsmulor. Och Karolinska institutet är det stora lärosäte som får mest pengar procentuellt i tillskott – 196 miljoner kronor.
På vilket sätt är den här propositionen ett trendbrott?
– Absolut viktigast är att de nya anslagen till universiteten konkurrensutsätts. Det var helt nödvändigt och i grevens tid. Det andra är att regeringen vågade peka ut några forskningsområden, varav medicin är ett, som man satsar extra på.
Däremot är hon kritisk till att regeringen inte nöjde sig med det. Att de också pekat ut vilka medicinska områden som strategi-miljonerna ska gå till beskriver hon som detaljstyrning som kan hämma kreativitet och gränsöverskridande forskning.
Men de ökade anslagen direkt till fakulteten innebär att hennes tid som hotelldirektör nu är över, som hon själv uttrycker det.
– Sedan början av 1990-talet har fakultetsmedlen bara minskat. Alla medel har i princip gått direkt till forskarna som hyrt sina rum, bedrivit sin forskning och suttit på hela budgeten själva oavsett vad de hållit på med.
– Vad regeringen försöker göra, och som jag tycker är helt rätt, är att ge universiteten medel att arbeta långsiktigt och strategiskt.
– Istället för att beskriva det som att Karolinska institutet är en vinnare kan man faktiskt säga att det är jag som rektor och landets universitetsledningar som nu åter fått makt att styra över våra strategier.
Och hon har redan börjat planera för hur pengarna ska användas.
– Vi har bland annat ett program för att ge högsta tilldelning till de bästa professorerna och så ska vi inrätta translationella centra som bryggor mellan den basala forskningen och den kliniska.
Du är ju en av många som efterfrågat mer klinisk och patientnära forskning. Har förutsättningarna för den förbättrats nu?
– Det är bra att man satsar på forskarskolor, registren och biobankerna. Men det är definitivt inte tillräckligt för att komma tillrätta med problemen. Men vi hoppas mycket på Olle Stendahls slutbetänkande om den kliniska forskningen som kommer i vår.
Vad är problemet?
– Primärt är det inte en brist på pengar, det finns pengar också till klinisk forskning i propositionen. Det är faktiskt styrningen av våra universitetssjukhus som är problemet. Om vården inte kan vara plattform för den här forskningen spelar det inte någon roll hur mycket vi får.
Harriet Wallberg-Henriksson ser egentligen bara en lösning:
– Det är att man samkör, det vill säga har en gemensam styrning av universitet och universitetssjukhus. Johns Hopkins i USA är väl det mest kända och framgångsrika exemplet.
Det skulle Harriet Wallberg-Henriksson också gärna realisera i Stockholm.
– Sedan måste vi förstås också ha en incitamentsstruktur som gör det meriterande att forska.
Och hon är mycket kritisk mot att politikerna i Stockholm planerar att lägga ut delar av Karolinska universitetssjukhuset på entreprenad.
– Jag har inte något emot olika alternativa driftsformer, men att lägga ut delar av ett universitetssjukhus som förutom vård också ska vara plattformen för forskning och utbildning kommer att göra det ännu svårare är jag rädd.
Det är mycket fokus på innovation och att kommersialisera forskningsresultat i propositionen. Är det bra?
– Det vi får fram är det många gånger ingen direkt nytta med om vi inte för ut en produkt och då måste det förstås kommersialiseras. Så innovationssystem behövs.
Däremot tycker Harriet Wallberg-Henriksson att regeringen inte poängterat hur man implementerar den nya kunskap som kommer fram i vården.
Och då tänker hon inte på nya läkemedelsbehandlingar.
– Det är väl ett mindre problem, eftersom det ligger i företagens intresse att få ut det, men svårare är det med innovationer inom vårdvetenskap, som till exempel hur man lyfter patienter.
Förutom att industrisponsrade läkemedelsprövningar blivit färre i Sverige minskar också andelen oberoende studier. Kommer den trenden att vända?
– När det gäller oberoende studier handlar det om finansiering och pengar till sådant finns inte i propositionen.
Men Harriet Wallberg-Henriksson ser en öppning i och med att ämnesområdet medicin inom Vetenskapsrådet utökats till hälsa och medicin.
– Man kan ju hoppas att man inom ramen för det större ämnesområdet faktiskt skulle orka med att ta den typen av forskning.
Men om det inte finns pengar?
– Med lite innovation kanske man kan ta en del från Vetenskapsrådet och gå till socialdepartementet för påökning. Jag tror i alla fall att det större ämnesområdet ger större möjlighet att lyckas.
