Värdet på läkemedelsförsäljningen ökade under första kvartalet med hela 25 procent jämfört med samma period förra året. Värdet (uttryckt som AUP, apotekens utpriser) var knappt 5,2 miljarder kronor, en ökning med en dryg miljard kronor.
Men det ska direkt sägas att första kvartalet 1997 var extremt. Nedgången i läkemedelsförsäljningen i början av 1997 berodde på den rekordartade ökningen i slutet av 1996; hamstringen framkallad av försämringarna i läkemedelsförmånen som trädde i kraft 1 januari 1997.
Det är därför mer rimligt att jämföra årets första tre månader med första kvartalet 1996. Jämfört med denna period var försäljningsvärdet i år 15,4 procent högre. Genomsnittligt kan man då räkna med en ökning på 7,7 procent per år.
Statens kostnader ökar måttligt
Även om läkemedelskostnaderna vid en ytlig betraktelse ser ut att skena finns det ännu ingen anledning för de ansvariga att sova oroligt om natten, åtminstone inte för statens företrädare.
? Det finns ingen anledning till oro. Den tidigare prognosen att statens kostnader för läkemedel och förbrukningsartiklar i år skulle bli 12,7 miljarder kronor håller. Kostnaderna för hela året kommer snarare att bli lägre än 12,7 miljarder kronor än högre, som det ser ut idag, säger Tor-Olov Mellgren, riksförsäkringsverket.
Statens kostnader för läkemedel och förbrukningsartiklar var under årets tre första månader 3 150 miljoner kronor. Det var knappt 200 miljoner mer än för samma period 1996.
Den genomsnittliga ökningstakten under de senaste två åren är ungefär 3,5 procent. Det är en halvering av den ökningstakt som rådde före läkemedelsreformen som trädde i kraft den 1 januari 1997.
? Det finns ingen anledning att hissa varningsflagg för skenande läkemedelskostnader, säger Tor-Olov Mellgren.
Håller ramarna?
Men försäljningssiffrorna i början av detta år har väckt oro på en del håll ute i landstingen. Skulle ramarna hålla? Eller riskerar läkemedelsförsäljningen att bli en gökunge i landstingsboet? Mot bakgrund av att landstingen sedan tidigare brottas med ekonomiska problem och nedskärningar vill de inte få ytterligare problem när de tog över det ekonomiska ansvaret för läkemedelshanteringen.
Den genomsnittliga ökningstakten har fram till läkemedelsreformen varit ungefär 12 procent per år. Ett syfte med reformen var att minska ökningstakten. Och det ser ut att ha lyckats så här långt. Men även om årets ökningstakt än så länge är lägre än tidigare, så är den högre än vad bedömare antagit.
? Vi har tidigare räknat med att den långsiktiga ökningstakten skulle halveras, det vill säga hamna runt 6 procents ökning per år. Men nu ser det ut som den siffran måste justeras något uppåt, säger Bo Holmberg, chef för Farmaci/ Marknad på Apoteket AB.
Osäkra prognoser
Flera detaljer i reformen bidrar till att göra prognoser om den framtida läkemedelsförsäljningen osäkra. Landstingens kostnadsansvar är en. Det var en viktig punkt i reformen att terapiråd och läkemedelslistor från landstingens läkemedelskommittéer skulle få ökad betydelse.
? Men vi vet ännu inte hur detta kommer att fungera. I vilken mån kommer förskrivarna att följa rekommendationslistorna? Och hur väl kan kommittéerna stå emot den massiva bearbetning de utsätts för från industrin? undrar Bo Holmberg.
En förändring som analytikerna på Apoteket noterat är att förskrivarna tenderar att skriva ut mindre förpackningar jämfört med tidigare.
? Det kan bero på att man nu har en större lyhördhet inför kravet på att inte skriva ut för mer än 90 dagars förbrukning åt gången, säger Bo Holmberg.
En annan möjlig förklaring kan vara att de patienter som nu får betala mer själva ber om mindre och billigare förpackningar.
Hur gör konsumenterna?
En annan osäker punkt är om vårt beteende som konsumenter kommer att ändras. Enligt en undersökning gjord av socialstyrelsen efter försämringen av läkemedelsförmånen har 200 000 svenska hushåll inte råd att ta ut läkemedel. Men eftersom det inte finns äldre uppgifter vet man inte om fler avstår från sina läkemedel nu jämfört med tidigare.
? Men vi vet att ju högre andel av kostnaden som betalas av patienten ju lägre blir försäljningen, säger Bo Holmberg.
Och patientandelen av läkemedelskostnaderna ökar, helt i enlighet med reformens andemening. Tidigare har patientandelen legat kring 20 procent av totalkostnaden, en andel som låg relativt konstant månad för månad. 1996 var patientandelen drygt 21 procent. 1997 ökade den till knappt 28 procent.
? Vi räknar med att reformen i princip ökar patienternas andel från runt 20 procent till runt 25 procent på årsbasis, säger Bo Holmberg.
Hamstringen, de nya frikorten och att kostnadsfriheten upphörde för en rad läkemedel är faktorer som skapat kraftiga svängningar i statistiken.
? Vi har kraftiga svängningar månad för månad som en effekt av reformen och hamstringen. Under förra året var patientandelen som högst nära 35 procent och som lägst 19 procent. säger Bo Holmberg.
Under årets tre första månader har patientandelen legat lägre. I januari var den 18 procent, i februari 22 procent och i mars 25 procent.
? Det kommer säkert att ta flera år innan dessa svängningar har planat ut, säger Bo Holmberg.