Apoteken och apoteksväsendet får lite för mycket skit ibland, tycker jag. Och ja, jag ska inte sticka under stol med att även jag, i olika former, har bidragit till kritiken. Därför är det på tiden att ge positiv feedback och beröm också.
Jag var i Malmö i helgen, en nära släkting ligger på sjukhus och ett speciellt medicintekniskt hjälpmedel hade tagit slut. Och det tillhandahålls heller inte på avdelningen (tyvärr, men det är en annan historia). Som grädde på moset trodde släktingen dessutom att allt var uthämtat på receptet och den speciella mottagningen som skrev ut hjälpmedlet på recept var stängt över helgen.
Till saken hör att hjälpmedlet är essentiellt. Det funkar inte utan detta hjälpmedel. Det blir knas. Punkt.
Jag hjälper till och kollar recepten. Nej, det är verkligen slut. Allt är uttaget.
Släktingen, som har rätt mycket skinn på näsan och vet vad hen vill, ringer själv till sjukhusapoteket. Får prata med en mycket hjälpsam person på apoteket, som snabbt förstår det bekymmersamma läget och kommer fram med ett förslag till lösning.
I stället för att stelbent hålla sig till regelverket lämnar hen ut två förpackningar av hjälpmedlet, mot löfte att släktingen kommer in med recept på måndag när mottagningen öppnat och det går att få nytt recept. Inga problem, säger min släkting och tackar för hjälpen.
En annan släkting hämtar ut hjälpmedlet på sjukhusapoteket och helgen räddas från knas.
Ett utmärk exempel på när flexibilitet och hjälpsamhet räddar situationen och betyder så mycket för den lilla människan. Även om regelverket kanske inte följdes exakt som det ska till hundra procent. Just där och då.
Jag vill tro att det alltid är så här; pragmatiskt, flexibelt och patientcentrerat. Och jag hoppas verkligen att detta är mer regel än undantag, att sätta patientens väl och ve före alla regler, praxis och blanketter.
För om det inte är så måste det till en ordentlig diskussion runt hur det kan bli bättre och lättare för apotekspersonal att vara mer flexibla och tumma på regelverket. Inte strunta i det, men töja på det för att underlätta för personen på andra sidan disken som är beroende av hjälpen. Kanske är det så att regelverket ska ses över, och kanske bör tolkningsutrymmet utökas på vissa punkter för att kunna uppnå detta? Eller så börjar vi med en professionell diskussion i fikarummen och över lunchen för att testa idéerna på varandra?
Ansvarsfrågan är naturligtvis en knäckfråga i sammanhanget som också måste diskuteras. Jag förstår att flexibiliteten ovan inte hade funnits där om det hade gällt ett narkotiskt läkemedel, självklart. Men om det handlar om hjälpmedel och läkemedel som är svåra att missbruka borde det inte vara något problem, så länge expedierande farmaceut är beredd att ta ansvaret för att tumma på regelverket.
Är du det?
